När jag och Totte har tränat de senaste månaderna har jag försökt att noga ge akt på att han ska ha rätt attityd till träningen. Vad rätt attityd är beror på vad vi tränar. Men generellt kan sägas att pipande i träningen är alltid fel… :)

Så jag har försökt att analysera när träningspasset fungerar som jag vill: När jobbar han med engagemang och glädje utan att börja pipa? Och har funnit några svar som faktisk verkar gälla:

  • En promenad före träning verkar ha en lugnande verkan:
    Häromdagen hade jag tex gått en promenad på en halvtimme och gick sedan in och började träna fritt följ i vardagsrummet. Han gick perfekt med energi och stuns och bra fokus. Helt tyst.
    En annan dag provade jag göra samma sak utan promenad innan och fick nästan omedelbart pip.
  • Lek med mycket spring där han får ”blåsa ur sig” verkar ha en lugnande verkan:
    Ytterligare en annan dag lekte vi ganska våldsamt (utomhus) med mycket inslag av att springa i full fart i från mig och gick därefter (efter en kort paus) in i det fria följet. Helt tyst.
  • När jag presentera nya övningar och nya uppgifter hemma i den trygga miljön som vardagsrummet utgör så verkar han klara hålla fokus utan frustration och pip bättre än om jag börjar på en plats som inte har lika lugnande inverkan.
  • När jag har nya saker på gång jobbar jag med väldigt korta pass och leker mycket emellan.
  • Oftast delar jag upp den nya aktiviteten i väldigt små delar som jag tänkt igenom noga innan träning.
  • Sju minuters välplanerad träning med korta pauser är bättre (tystare) än ett långt tragglande pass där han verkar bli trött och ofokuserad – och därmed pipig. På sju minuter hinner vi mycket om jag har planerat bra!

Kort sagt: Bra och vettig träning minskar risken för pip. Om han har rätt attityd in i  träningen så kan han vara uthållig och klara göra flera saker som tar längre tid – utan pip.

Det finns säkert mer som påverkar, som jag inte kommit på än. Men det här är en bra början som jag ska jobba vidare med och försöka tänka på.