Jag kan inte hålla mig ifrån lydnaden. Den är för rolig. ;o)

Jag tänkte ju att jag skulle släppa all detaljträning och bara köra agility- och jaktträning för att komma ifrån låsningarna kring pip och ljud som i vissa lägen fortfarande är problematiska.

Ok, jag höll mig i några veckor, sedan trillade jag dit igen och nu har jag även trillat dit på att träna det fria följet (som jag ju tänkte lägga på hyllan en längre tid). Jag blev så trött på mig själv som hela tiden gör nya saker – det är så kul med nyinlärning – istället för att faktiskt göra klart vissa grejer så att Totte och jag kan börja tävla. Jag längtar efter att komma någon vart i tävlandet men då måste vi ju starta… Och för att kunna göra det så måste vi avsluta en del grejer som vi påbörjat. OCH fram för allt så måste jag fortfarande få en helt tyst hund.

När jag tränade för Eva Bodfäldt så bestämde jag mig ju för att pausa fritt följ-träningen eftersom den inte funkade (pip-pip-frustration). Sedan dess har jag tänkt på hur jag ska lösa det och börjat prova.

Det jag har gjort nu är att bryta ner fotgåendet i mindre delar. Inget konstigt med andra ord, men vi snackar SJUKT små delar nu ;o). Jag har tagit ett steg och klickat mitt i det, dvs efter ett halvt steg. Sedan har jag klickat för två steg. Sedan tillbaks till ett steg osv.

Jag har också märkt att jag kan börja träningen med att ge honom en slags ”keep going-signal” där jag pratar med honom nästan non stop medan vi går 3-4 meter ”vad duktig du är, bra, helt rätt, duktig kille”. Det roliga är att han då är helt tyst OCH att han behåller den tystnaden när jag startar om gåendet utan att prata med honom. Detta är dock inget jag vill hålla på med i längden.

Det är så faschinernade med pipet under fria följet. Eva B sa ju ”han verkar inte veta vad han håller på med” och det fick mig att tänka: Jag måste ge honom mer information om vad vi håller på med. Men sedan tror jag faktiskt att pipet handlar om belöningsförväntan dessutom – eftersom Totte har svårt med uthållighet vad det än handlar om. Men med små, små steg tar vi oss nu framåt igen.

En annan grej som vi har tränat på sistone är ingångar. Efter att ha haft ingångar som varit alldeles för långt fram (han vände upp för tidigt och satte sig för långt fram) har Totte nu fått rätt bra ingångar. Jag är så nöjd med hur den träningen har gett resultat. Häromdagen gjorde han rätt 100 procent på tio försök.

När jag tränat djup har jag helt enkelt klickat för att han gått förbi mig en bit och belöningsplacerat långt bak. Så småningom har han fått vända upp också. I den här träningen bryr jag mig inte om ifall hunden står eller om den sätter sig. Det är till och med enklare att först träna utan att hunden sätter sig. Jag har också börjat sätta signal på ingången även om jag vill att den viktigaste signalen är att jag ställer upp tävlingsmässigt.

Men med tanke på Tottes behov av tydlighet så är de där orden inte alls dumma att ha med. ”Fot” är ordet så klart och det betyder inte ”nu går vi” utan ”kom in i den här positionen och stanna där” (vilket ska innebära att han behåller positionen – dvs följer mig – när jag börjar gå).

Nedan kommer lite film på dagens träning av ingångar och korta pass med fritt följ.

Idag var vi och tränade på GMBK tillsammans med Anna och Felix. Det var en väldigt rolig träning – och smått absurd. Det regnade nämligen sjukt mycket vissa stunder. Jag är jättenöjd med träningen eftersom Totte och jag vad jag kan minnas aldrig (!) tränat i regn. Jag brukar nämligen avsky det :). Och Totte gillar inte heller regn. Så vi behövde jobba lite på vår attityd kring det där…

Tyvärr fick vi ett rejält bakslag när det gäller att ligga i buren. Buren betyder fortfarande pip – pip för Totte. Att ha med en filt funkar mycket bättre men eftersom det regnade så tänkte jag vara snäll mot den lille hunden.Det gör mig inte så nedslagen trots allt – de senaste dagarna har Totte varit med och tittat på andra som tränat och det har gått bättre än någonsin (liggandes på filten).

Flera saker funkade inte som jag tänkt mig (apporteringen till exempel) och det blev lite hoppsansa med en del oplanerad träning, men det kvittar faktiskt det med. Totte kunde leka och ingångsträningen (på filmen) var kalasfin med en nästan helt tyst hund. Fast han var helt blöt och såg ut som en dränkt katt var han i stort sett med på noterna i en för honom svår miljö med svårt väder.

Anna påpekade att jag lockar för mycket på Totte om han lämnar mig, vilket förvånade mig en hel del. Jag som trodde jag var rätt tyst i det läget (jag babblar en del annars dock). Så det ska jag tänka på!

Nu ska jag planera vårt nästa pass på främmande mark och fundera ut hur jag ska lösa de utmaningar som vi inte kunde lösa i dag. Och här kommer lite film:

Anna gjorde mig också uppmärksam på att jag rör mig och endast är stilla kort, kort när Totte ska repetera ingången. Just nu funkar inte ingången om jag inte har rört mig precis innan så det är lite kvar där.

Jag filmade tyvärr inte det men när jag belönar med att kasta godis på marken (istället för som på filmen där jag belönar att han står kvar medan jag ställer mig framför honom) så är det som om han inte fattar vad han ska göra. Han slutar göra ingångarna.

Signalen för honom för att komma in vid min sida är alltså inte att jag ställer mig i tävlingsposition. Signalen är att jag belönar honom med en godis framför mig och därefter rätar upp mig (i tävlingspositon). Endast då gör han ingången. Vilket inte är konstigt för det är så vi har tränat.

Så det ska vi ändra på!