I helgen har vi varit med om vårt allra märkligaste hundäventyr! Märkligt eftersom jag inte har varit med om något liknande förut. Bland annat har jag befunnit mig en hel del inuti en stor prinsesstårta.

På Stockholms Hundmässa gick Nordiska mästerskapen i lydnad av stapeln nu i helgen men det var så klart också en ENORM utställningsaktivitet som pågick dessa dagar. Och de bästa ekipagen hamnade förr eller senare i någon form av final – i den fantasifullt dekorerade Finalringen. Temat för finalerna var att SKK fyller 125 år i år. Därför placerades en stor, grön prinsesstårta mitt på golvet. Det var SÅ fint med grönt och rosa (den rosa marsipanrosen) i mattan och massor av roliga detaljer.

tårtan

Finalerna måste ju förstås inledas på något vis och det var där vi kom in i bilden. En av Talangtruppsvännerna , Cecilia, är aktiv i mässan sedan många år och är med och roddar den där enorma apparaten som finalerna är. I somras frågade hon om vi var några ur Talangtruppen som ville vara med och göra en uppvisning som invigde finalerna och jag tänkte då att det kunde ju vara kul – en JÄTTEBRA miljöträning och ett skojigt uppdrag.IMG_3938_2

Jag förstod först på fredagskvällen vad det var jag skulle vara med om. Det var ju SKITSTORT! Flera hundra i publiken, hög musik, applåder, strålkastare, well där fick vi miljöträning så vi teg! ;)

Har du provat att skicka din hund på en ruta med en strålkastare i ansiktet,  hundratals personer som sitter och kikar på dig, musik så hög att hunden OMÖJLIGT kan höra vad du skriker? Nä, jag tänkte väl det. :) Det var inte alldeles enkelt kan jag säga. Tassla sprang till rutan, stannade och väl där tycktes hon tänka MY GOD vad är detta (jag såg henne kasta en blick på publikhavet som tornade upp sig i höga gradänger) och därefter återvände hon raskt till mig igen. Jag spelade med och tog emot henne som om det vore meningen. :)

IMG_3928_2

Delar av programmet gick vi också fot, eller rättare sagt inte alls fot, utan snarare en slags ”bäst jag håller mig i närheten” promenad för när man kommer ut ur en tårta in i det där strålkastarljuset så är det lätt att komma av sig lite om man är hund, erfor vi förare.

Men det blev faktiskt bra ändå! Se här:

En kort sammanfattning av helgen i övrigt skulle kunna göras så här:

  • Härliga, engagerade vänner med hjärta på rätt ställe, vilken ynnest att få vara en del av en sådan gemenskap!
  • Om man har en stor leonberger som tänker äta upp min cocker så ska man inte låta sin typ 13-åriga dotter hålla den på promenaden eftersom hon inte har en chans att hålla den. Tur att jag reagerade blixtsnabbt och nästan sparkade in Tassla mellan två bilar OCH att dottern lyckades kasta sig runt ett träd (!) med kopplet så hon därmed fick stopp på hunden som INTE såg snäll ut.
  • Jag har sett Jessica Svanljungs fria följ och nu blir livet sig aldrig likt igen. Episkt._MG_0197_MG_0268
  • Carin Bengtsson och Lyxa är oootroliga. Vilken kraft, vilket fokus, vilken precision! (De kom fyra på Nordiska efter tre (!) finskor).
  • Fast Maria och Ylle är bäst oavsett. Vilken hund (och ja vilken förare förstås)! Tänk att var på en så hög nivå i så många år, det är helt otroligt.
    _MG_0110
  • Tassla har varit tapper och inte tyckt det varit toppen precis med alla hundar och stök hela tiden (hon har varit väldigt rädd om sin rumpa sedan löpet och det blev tydligt i denna miljön) men så länge de håller sig lite på avstånd har hon varit glad och kunnat träna dvs leka trots lite tvekan ibland.
  • Tänker inte prova kombon migrän och hundmässa igen, nope.
  • Att resa med Tassla är så smidigt! Hon tassar bredvid mig i Stockholms tunnelbana i rusningstid som om vore hon en stadsråtta. Hon somnar bredvid mig på tåget. Slappar i buren där den ställs upp. Lilla hjärtat!
  • Sverige tog lagsilver. Finland vann, ”förstås”  hälsar Tassla som ju är en stolt finne.
  • Nu har jag för första gången i livet fått uppleva hur det är inuti en tårta. Det var fint.

IMG_3943_2

Japp, vi var lite trötta på slutet. :)