Har ni läst senaste Canis? Där är en artikel av Morten Egtvedt och Cecilie Køste som handlar om hur både hund och förare hanterar situationer när hunden gör fel. Väldigt bra artikel!
Några kompetenta instruktörer har redan kommenterat den på sina bloggar, med många kloka ord, till exempel Åsa och Fanny.
Jag har tänkt så länge att jag måste skriva om användandet av en VERBAL felsignal och eftersom ämnet tangerar artikeln så ploppade de här tankarna upp igen.
De senaste åren har användandet av en verbal felsignal spritt sig som en löpeld genom klickertränarvärlden. Det kommer ett ”oj” eller ett ”hoppsan” ur var och varannan hundtränare. Även ur mig!
Och det är ett otyg, en fälla, en DÅLIG idé, som jag verkligen ska anstränga mig för att sluta med och som jag hoppas alla som läser det här ska tänka efter hur och varför ni gör detta och viktigast – vad det får för konsekvenser.
En av två följande saker bör stämma om verbal felsignalanvändning ska fungera:
1. Du är en väldigt, väldigt skicklig tränare.
2. Du har en hund med en särskild personlighet alternativt en väldigt erfaren klickerhund.
Om vi tar mig själv som exempel: När jag säger OJ till Dacke då han gör fel så blir han väldigt triggad och verkar bli peppad att anstränga sig ännu mer nästa gång. Jag kan säga OJ när som helst, också tidigt i inlärningen och det får alltid effekten att han verkar försöka lite mer. Det beror på att han är 1, en träningsgalning som kan hålla på hur länge som helst, han var redan som valp otroligt uthållig och 2, han är 9,5 år och har klickertränats hela sitt liv: han har en ENORMT lång erfarenhet av belöningsbaserad träning, dvs klickerträning, och att det lönar sig att försöka igen och igen.
Så då gör jag samma sak med Totte. Funkar det? Nej och åter nej. Varför inte det då? Totte är mycket mjukare i sin personlighet än Dacke och framför allt har han inte ÅR av erfarenhet av belöningsbaserad träning OCH jag har inte lärt in vilken känsla jag vill att signalen ska väcka hos honom. Möjligen kan felsignal fungera som den ska om några år. Men nu gör den det inte. Visst, jag skulle kunna lägga ner jobb på att lära honom signalen och vad jag vill att den ska betyda. Men jag tror ändå det blir svårt. För det händer nämligen något med MIG när jag använder en verbal felsignal.
Den verbala felsignalen ska ju fungera som en trigger – den ska få min hund att vilja försöka MER och BÄTTRE. Den får inte väcka ett uns av nedslagenhet hos min hund. Det är bra tänkt!
MEN nu verkar den ju tyvärr fungera förstärkande på oss människor. Jag vet inte varför, men jag ANAR att den för en del av oss ger oss en möjlighet att pysa lite irritation. Jag hör mig själv ropa HOPPSAN med lite irriterat tryck bakom när det blir fel i träningen. (Att få smälla i en dörr när man är riktigt sur är ju jätteskönt!)
Nu ska man ju helst inte träna alls om man är på dåligt humör :) men även solen har fläckar… och jag märker dessutom att signalen kan förstärka min irritation. Istället för att klokt tänka på hur jag ska träna bättre blir jag sur och fastnar i en negativ loop.
Saken är den, att nästan ingen som jag sett träna med verbal felsignal klarar det fullt ut så att den får avsedd effekt. En enda har jag sett hitintills och det är Fanny Gott. Hon har en ENORM erfarenhet, tränar många olika hundar och tränar hund på heltid. Handen på hjärtat – hur många av oss kan matcha det?
Min slutsats, efter att själv insett att jag inte behärskar detta till fullo och efter att ha träffat många elever som ropar OJ och HOPPSAN till höger och vänster utan att få avsedd effekt, är att felsignal är ett otyg – för det mesta. Sorry, men de flesta av oss klara inte av att använda det. Vi börjar fokusera på FEL istället för RÄTT och i värsta fall leder det oss ifrån hela grundidén med klickerträningen som ju är en belöningsbaserad metod där vi använder positiv förstärkning och negativt straff.
Och med detta vill jag inte säga att hunden inte kan lära sig av att göra misstag, absolut inte. Jag tror bara att en verbal felsignal OFTAST stjälper snarare än hjälper lärandet när hunden gör fel – eftersom de flesta av oss inte är bra nog som tränare att klara av att använda den på rätt sätt. Läs Mortens och Cecilies text i senaste Canis så får ni flera bra tips om hur hunden får hjälp till självhjälp när den gör fel.
Så, GRATTIS till er som klarar av att använda en verbal felsignal så att den fyller sitt syfte. Jag önskar att jag vore en lika bra tränare som ni är, men det är jag INTE. Och jag ska VERKLIGEN, verkligen fortsättningsvis försöka HÅLLA KÄFTEN.
Ja Sandra, vi måste kunna avbryta ibland tex i en kedja. Jag gör det helt enkelt genom att ropa på hunden, klappa om den lite och sedan börja om alternativt träna den delen som inte funkade. Kari-Anne; bra tänkt men som sagt… teori och praktik är inte alltid samma sak… :).
Det er kanskje ikke så rart at feilsignalet blir negativt betinget om man konsekvent benytter signalet hver gang hunden gjør feil? Jeg skulle kanskje forsøkt å betinge feilsignalet når hunden faktisk befinner seg i seeker-modus. Men det forutsetter jo at hund og eier er shapingkloke. Og da blir vel konklusjonen, atter en gang, at bruk av feilsignal bør forbeholdes relativt avansere hundetrenere ;-) Bra innlegg, Lena!
Mycket bra skrivet tycker jag.
Dock vill jag tilllägga att en fel signal kan vara bra även i en situation, nämligen när man har en hund som självbelönar sig genom att få fortsätta. Ett ”fel” eller ett ”oj” är ett väldigt bra sätt att avbryta en hund som råkar göra fel i en kedja för då ska den ju brytas då den annars får belöning för att få fortsätta.
Men om hunden aldrig fått lära sig att fel signalen är okej så kan den gå ned sig pga av den. Så frågan är träna eller inte träna för för eller senare använder vi någon form av fel signal även om den inte är verbal.
Men som du skrev så ska det inte användas till höger och vänster bara för sakens skull.