Jag har varit med bästa gänget och hundat i ett par dagar i skogen utan för Skara. Jenny, Catta och jag hyrde helt enkelt en stuga för att bara träna, prata och umgås hund. Nu var vi ju lite begränsade (halvsjuka hundar och valpar som behöver passas) så det blev inget hårt träningsläger precis :0) men vi fick i alla fall till några intressanta spår med Totte och Vixhen. Intressanta för det var väldigt länge sedan vi spårade och de första spåren var därför rätt usla. Totte tappade bort sig i spetsvinklarna, tog ett – tror jag – viltspår och var överhuvudtaget flängig. MEN han tog alla apporter – och det är verkligen något att jubla över! Så fick han ju också massor av jubel och fram för allt kyckling (som han inte fått äta sedan i höstas) som belöning. (Och magen protesterade inte!)
Det andra spåret lade vi i ösregn och gick – i regn – efter en timmes liggtid. Det gick mycket bättre med båda vovvarna. Totte tappade i och för sig spåret en gång i en spetsvinkel men löste det helt själv. Och en av de vanliga vinklarna tog han på bästa Totte-vis och dammsög sig igenom 90-graders vinkeln. Då hade jag också fått ner tempot lite. Vi måste spåra oftare, det är så kul och bra!
En annan bra grej var att vi hittade galet mycket kantareller när vi spårade :0). Den som gick efter spårekipaget och som alltså hade lagt spåret och redan visste var svamparna var plockade alla medhavda bajspåsar fulla… På ett ställe satte vi snitslar och Jenny gick tillbaks senare och plockade en hel liten korg full. Mums!
Totte fick träna lite tricks och lite, lite lydnad också. Jenny och Vixhen höll på med backa i cirkel runt matte-tricket, så då tog jag fram det hos Totte också. Han har fått träna det med eleverna på tränarutbildningen men det var ju över ett år sedan, så jag ville se om han mindes det och det gjorde han. Vi gjorde det inne i en hage av kompostgaller. Totte ville gärna vara med även när Jenny och Vixhen tränade det:
Tassla fann sig väl till rätta även på denna resa, utforskade glatt omgivningen, kunde sitta i bilburen eller ligga där och slappa när jag hade Totte ute. Vi var ute i skogen och gick lite bara hon och jag och då gjorde hon cockeråttor framför mig blandat med att kasta sig över olika grenar och växter för att springa runt med dem i munnen. Jag tror att vi snart ska göra små skogspromenader där vi sitter och pausar lite under promenaderna, annars blir det lätt full fart precis hela tiden… :0) När vi promenerar nu så gör jag många riktningsändringar och så fort hon vänder och följer mig så belönar jag det antingen med bara rösten eller med lite godis ur handen eller genom att smyga ner en godis en bit framför mig och gå ditåt tillsammans med henne. Jag hade tänkt att hon i jakten ska vända bara av att jag vänder och gå åt det håll som min näsa och kropp pekar.
Träningen med Tassla just nu handlar om att fortsätta det vi har påbörjat och utveckla det. Högst på listan just nu står handtarget, eftersom jag vill att hon ska komma hela vägen in till mig med det hon apporterar. För en vecka sedan märkte jag att hon nästan alltid släppte grejerna en bit ifrån mig. Jag hade också tränat en del att släppa på klicket i full galopp på väg in och att släppa på mitt ”ja” för att byta till min leksak. Det lärde hon sig uppenbarligen så fort att hon slutade komma hela vägen in med grejerna, vilket hon ju gjorde inledningsvis. HON kommer alltså hela vägen men grejen släpper hon alltså en bit bort.
Jag försöker därför förstärka att hon kommer hela vägen in på olika sätt (ska skriva mer om det en annan dag).
Annars tränar vi just nu en del på nästa ”veckans kommando” (hemlis), på ingångar på klossen (hon snurrar glatt hela vägen in men det går lite för fort ibland och hon har inte riktig koll på kroppen), att öka avståndet till föremålet som hon ska springa runt (jag har stått ganska nära inledningsvis), på omvänt lockande (stadga i sitt), på att snurra utan hjälp, på inkallningar trots störning och så har vi nyligen påbörjat baklänges fritt följ (fasen vad svårt med en så liten hund, svårt att se henne liksom).
Sedan har jag funderat lite på hur jag ska få henne att lägga sig ner :). Hon erbjuder spontant sitt i alla lägen, vilket jag gillar för det kommer bli ett av hennes viktigaste beteenden (vid uppflog), men aldrig att hon erbjuder ligg (förutom när hon ska sova). Jag har försökt att bara placera en godishand på golvet för att liksom få ner henne, men hon har ju så nära till golvet så hon behöver inte lägga sig för att nå och hon gör på alla möjliga sätt utom just går ner på armbågarna eller lägger ner rumpan. Jag tog dock upp det där med bästa gänget och Catta trollade fram en av alla sina braiga knep som innebär att man sitter ner och har sitt ben lite böjt framför sig så att det liksom blir en liten tunnel för hunden att gå under knäet. På andra sidan tunneln placerar man sin hand med godis.
Det fick Tassla att gå ner med armbågarna först och sedan ville hon krypa igenom tunneln. Viktigt här är förstås att man absolut inte pressar ner knäet och trycker ner hunden utan låter hunden bestämma helt och hållet om den vill kravla under. Jag lyfter på knäet så fort hon lägger sig, det ska gå lätt för henne att komma under. Och det här fick henne faktiskt att förstå att det går att lägga sig ner :). Så idag har hon lagt sig direkt när hon ska krypa under knäet. I morgon ska vi prova utan knä, så får vi se om hon har fattat att man kan lägga sig även om man inte ska sova… ;0)
Förresten! Totte har börjat leka med Tasslet! Han leker länge och engagerat (jag får bryta ibland) på cockervis, vilket bland annat innebär att han tar hela hennes huvud i munnen… ;0)
Mys?
Susanna! Oj, vilka historier. Tack för tipset, jag ska kika vidare på det, helt klart.
Hittade denna o tänkte på tottes mage http://www.laggarebo.se/om/berattelser
Spårkantareller…mums!
Smart med knäet där. Med P fick jag vänta på att benen till slut gav vika och kan faktiskt la sig ner. Nån gång lyckades jag fånga en lekinvit också.
Angående ögonkontakten du frågade om i annat inlägg så har jag fokuserat mer på position och rätt attityd än på just ögonkontakt. Men det ÄR svårt med kortbening, han flyter gääärna fram för att se mig bättre…
Tack för mysiga dagar. Och visst e spårkantareller de bästa ;0)