Jag har en handfull personer som jag tränar väldigt ofta med. Det är egentligen två gäng men nu har jag några gånger lyckats sammanföra dem vilket ju känns fantastiskt för mig: Alla mina favoriter i samma träningspass! :)
Och sedan har jag en massa andra trevliga träningskompisar som jag träffar då och då. Ibland träffar jag en, ibland två och ibland flera. Ibland tillkommer någon ny och ibland går det något år mellan jag träffar vissa. Det är nyttigt och roligt och givande.
Förra sommaren fick en kompis snilleblixten att vi skulle bilda en liten träningsgrupp som skulle ut och tävla ihop. Vi hade sett ett väldigt roligt initiativ som tagits av Jenny Wibäck: Lydnadsslaget. Tanken bakom är att denna individuella sport ska bli lite mer som en lagsport, med allt av gott som det kan innebära. Det verkar tyvärr inte vara någon anstormning till den här idén men jag kan rekommendera den här tanken hur som helst!
Åsa, Anette, AnnaKarin och jag bildade ett lag med våra hundar Mio, Eston (och Malte), Perry (och Bacillen som maskot) och Tassla (och Totte som maskot). Vi låg ungefär på samma nivå (vi startade klass ett och två, typ, ). Det första vi gjorde var att hitta på ett namn till gruppen och Anette kläckte omedelbart det namn som vi alla föll pladask för. Vi fick inte bara ett namn utan även ett motto – det ni!
Snille och smak – ett lag för främjandet av vetenskaplig och konstnärlig hundträning.
Vi fnissar fortfarande åt namnet och jag tänker ibland på Akademin och att vi inte är så långt ifrån dem som man skulle kunna tro. Vi är hängivna och passionerade och skickliga på det vi utövar – precis som de är! ;) Ibland kallar jag oss förstås, mycket ödmjukt, för Snillen med smak.
Minst tre ekipage i laget måste vara med på samma tävling för att resultatet ska kunna räknas i Lydnadsslaget. Och det tror jag vi har lyckats med två gånger. :) För sedan hände ju allt möjligt: En fick ett LP i klass två men var inte färdig för trean på länge än, en ville vänta länge med start i tvåan eftersom platsen inte var säker, en behövde få en annan känsla i tävlingssituationen, en ville inte tävla så många gånger i varje klass och så vidare.
Men det spelar liksom inte någon roll. För de är själva grejen – att vara i en grupp – som betyder något. Nu ha vi börjat lära känna varandra och varandras hundar så mycket att vi kan pinpointa varandras förbättringsmöjligheter, utmaningar och styrkor. Vi har börjat lita på varandra och kan varandra lite mer. Jag har ingen aning om hur länge den här gruppen kommer finnas som grupp – allting har sin tid – men just nu är den rolig och superbra för mig och jag känner mig priviligerad och glad att få omge mig med smarta, roliga, generösa nördar som vill samma sak som jag: Ha kul med min hund och komma långt med den!
Anette och Eston, Åsa och Mio, Lena och Tassla, AnnaKarin och Perry.
Summa summarum: Bilda grupp med några du gillar! Boka in regelbundna träffar. Skaffa er en facebookgrupp. Peppa varandra hejdlöst. Hurra och vältra er i när någon i gruppen gjort en bra tävling. Analysera domarens bedömning in på småtimmarna på er gemensamma chatt. Lovebomba den som är moloken och besviken över att hen har strulat till det i sin träning eller på tävling eller – hu – har en sjuk hund. Skratta hejdlöst åt tokigheter som händer. Le åt de helt olika hundarnas fantastiska personligheter. Fika! Ät sushi! Gör överambitiösa kriterieplaner. Lägg upp små filmer på utmaningar som de andra får gotta ner sig i.
Kort sagt: Nörda er så mycket ni bara kan och ha KUL!!!
Lisa: Jaaa det måste du! :) Det är verkligen superbra och kul.
Åh vad kul det låter. Måste försöka snoka upp lite härliga hundnördar i min geografiska närhet och starta en grupp jag också. Jag behöver pepp i lydnadsträningen och det är ju alltid roligare att göra saker tillsammans med andra. :)
Mia: Supertrion låter i klass med Snille och smak tycker jag! ;) Man får gärna ha lite hybris, det förgyller! :D
Åsa och Anette: Ja, vad mycket viktigt vi har fått gjort! Ätit pepparkakschoklad till exempel!
Jag håller med! Bra träningskamrater är guld värda i hundträning, såna som ni då! Lyllos mej!
Och kanske tävlade vi inte järnet med laget 2013 men vi gjorde massa andra viktiga saker, viktigare saker faktiskt. :)
Det här med att skaffa sig en (eller flera) grupper är verkligen en fantastisk grej! Något som alla borde få känna på styrkan och glädjen att vara en del av någon gång under sin hundträningskarriär!
Jag har en grupp med som är helt fantastisk <3. Eller ja, vi är en trio. Med det blygsamma namnet Supertrion, och med mottot No pain = No gain ;)!
Åh vad härlig läsning om vår fantastiska snillrika grupp! :) Och vilken fin påminnelse om allt vårt peppande, analyserande, filmande (fjärr!), diskuterande, fikande och skrattande vi har gjort under 2013 :D