Så var det dags att tävla igen. Förra gången gick det ju bra – jag kom inte ens ur sängen. Men skam den som ger sig. Det envisa viruset på balansnerven börjar ge sig och i dag har jag kunnat promenera, långsamt, med Dacke.
Så då ska jag väl klara en spårtävling på söndag? ;-D Vi får se.
Hur som helst. Jag provade att kommendera lite moment, framförgående och inkallning med ställande till exempel. Och vad ska jag säga? Det är inte första gången den här hunden vilar sig i form. Har inte tränat på snart fyra veckor… men det var inga problem.
Problemet är väl att han kommer vara maxat övertänd och det kan göra att han inte riktigt hör mig ;-) utan ”glömmer” stanna på inkallning med stående, hoppar tillbaka direkt på hoppet och så vidare.
Nästa utmaning är själva spårandet. Jag vågar nästan inte säga detta men *viskar* jag har bara gått två spår de senaste åren… De har i och för sig gått okej men ändå.
Men på något vis så är detta inte alls så nervöst utan mer ett test om saker och ting funkar. Lite som träningstävling. Lydnadstävlingarna är mycket läskigare. Jag har ju aldrig tänkt satsa på brukset så det blir mer lite på skoj – det vill säga som det borde vara. Så förhoppningsvis kan vi ha lite kul i helgen. Fast samling klockan 8 på morgonen en söndag är ju förstås tortyr…
Den ljuvliga bilden på Dacke är tagen av Lina Sundberg.
Vi håller tummar och tassar till på söndagen. Och vila sig i form är ALDRIG att förakta ;0)
Lycka till, det kommer gå kanon :)
Om du inte vill ha med T kan du dumpa honom hos mig om du vill.
Lykke til :) Og god bedring!