På bästa roligaste äventyret med Talangtruppen

Åh jag har haft årets roligaste helg! Faktiskt en av de roligaste grejer jag gjort med hund på många år:

I helgen var det landskamp mot Norge med Talangtruppen.

Tävlingen gick av stapeln på Karlskoga brukshundsklubb som ställde upp som fantastiska värdar till de här två dagarna och servade med tävlingsledare, skrivare, mat och allmänt trevligt bemötande. (Alla dessa ideella krafter som bara ger av sin tid och sitt engagemang, jag bara älskar det!) Jag, Tassla, Zolo och Jonna packade in oss i deras inte jättestora bil som blev hårt prövad under helgen med köttbullar, korv, våta handdukar, fuktiga hundar, leksaker, regnkläder, stövlar, kameror, anteckningsblock och allmänt kaos huller om buller.

På fredagen samlades först det svenska laget som bestod av 19 personer för peptalk och genomgång av våra lagledare Anders Kjernholm, Lotta Linusson och Anders Sjöstrand. Därefter träffade vi norskorna och det blev lottning.

Vi var fem ekipage som skulle starta klass III och jag satt och tänkte ”hoppas jag får startnummer ett så kan jag bara fota och filma och heja på de andra i lugn och ro sedan”. Så fick jag startnummer ett! :)

Efter lottningen var det dags att gå ut till ringarna och titta på det visningsekipage som skulle visa hela tävlingen och momentordningen. Det visade sig att vi skulle få göra VM-programmet och det kändes förstås otroligt spännande! Två ringar med momentordningen: Vittring, fritt följ, dirigeringsapportering och z i första ringen. Därefter transport till andra ring och där blev det: Hoppapport, inkallning med ställande och läggande, fjärr och sist rutan. Klass III anpassades bara; istället för dirigeringsapporteringen så gjorde vi en slät metallapport, istället för z:at bara sättande under gång och så vidare.

Sjuuuuukt roligt upplägg! Och Tassla och jag skulle få börja med vårt paradmoment vittringen – och slippa starta med det fria följet! ;) Perfekt! Dessutom var det sagt att vi flätade ihop de svenska och norska reglerna så att vi tog de enklaste utförandena – vilket innebar att vi skulle få göra fjärren på bara fem meter. Som att få en för tidig julklapp för min del!

Jag stod kvar en stund efter att visningsekipaget hade gått och memorerade var alla startpunkter för de olika momenten var och såg till att jag var stensäker på momentordningen. Därefter fick vi allihopa utse en ”hjälpare” och på så vis få ett ekipage var som vi skulle hjälpa inför starten. Jag och Jonna bestämde oss för att hjälpa varandra och vi informerade varandra om vad vi ville ha hjälp med innan start och hur vi ville bli bemötta efter start.

Efter en kort natts sömn var vi nog några stycken som var lite nervösa tror jag. :) Fast jag gillar att bli glad-nervös, vilket jag var. Små orosmoln som att jag var nervös för gruppmomenten och lite för fotgåendet tryckte jag effektivt undan och bad samtidigt till vädergudarna att himlen inte skulle öppna sig. Molnen hängde tunga över Karlskoga och det hade utlovats regn. Jag tycker inte om att göra gruppmomenten i regn för Tassla börjar frysa och det känns inte bra. Däremot kan vi göra precis allt annat i regn – hon bryr sig inte ett skvatt, tack o lov. Det kanske är hennes badargener som fågelhund ;) som gör sig gällande.

Vi fem som startade i klass III hade turen att i princip slippa regnet. Men sedan. Herregud vad det regnade. På slutet av dagen var det stora vattenpölar på planen – bland annat där fjärren skulle göras.

Flera hundar klarade det bra men väldigt många var i olika grad påverkade. De ville inte sitta, de hukade sig lite för regnet och de såg allmänt ut som att allt var superäckligt. Det dök upp beteenden som förarna inte kände igen. Jag förstår hundarna, det var stundtals skyfall … folk och fä såg helt dränkta ut.

De som eventuellt undvikit att träna i regn fick i alla fall raskt besked om vad de behöver träna på. ;)

De som hade tält med sig blev väldigt poppis. Vi trängde ihop oss under tältduken för att heja på lagkompisarna.

Och så fick man vara paraplyassistent åt de som filmade.

Under gruppmomenten var det i alla fall inget regn för någon. Nya utmaningar där var att det pågick gruppmoment i båda ringarna samtidig och när min grupp hade sitt i grupp så lade gruppen efter sina hundar i första ringen. Det var plats först och sitt sedan, något som jag inte heller tränat så ofta. Nästan aldrig faktiskt. Och aldrig någonsin har vi gjort ett sitt i grupp medan ett gäng ekipage kommenderar ”ligg” i ringen bredvid. Det var många roliga saker som åkte upp på min lista över ”saker som vi aldrig tränat på men behöver göra nu”. :)

Att förhålla sig till ringband som ligger ner på gräset och inte sitter på stolpar var helt nytt för flera av oss också. Och det delades ut en hel hög med röda kort för hundar som råkade komma över de där ringbanden. De sprang helt enkelt för långt eller fel vid rutan och vid dirigeringsappporteringen. Så klart rätt snopet för de som var med om det … Jag och Tassla var en centiemeter från ett rött kort av den anledningen men klarade oss precis. ;)

Dessutom var det många som helt enkelt inte klarade rutan för att den låg i ett hörn, intill de vita plastbanden. Det var väldigt många hundar som försökte hitta en ruta mellan ringbanden och de konerna som var till vänster i rutan …

Att förflytta sig mellan två ringar var också en ny upplevelse för många. Dessutom var förflyttningen lång, vilket väckte lite oro hos några av oss tror jag. Det gäller ju att hålla ihop hela vägen. :)

Tält, mycket folk, att det applåderades, tjoades eller kommenderades från den intilliggande ringen var också sådant som störde både hundar och förare ibland. Och vatten som rann ner från tältdukar med ett plask!

Det blev också ett kollektivt lärande där vi hade genomgång med både tävlingsledare och domare före och efter tävlingen. Att få fråga ”får man göra si eller så” och höra deras reflektioner över vad de hade sett var guld värt.

En sak som domarna upprepade var att vi inte får slarva så med ingångar och utgångsposition. Sneda sättanden drar ner poängen direkt. De påminde oss också om att vi inte får ta i hundarna under gruppmomenten, någon hade tagit lite runt hundens bogar inför sitt i grupp och egentligen skulle det blivit ett rött kort då, här var de lite snälla dock.

Och så fick vi veta att man inte får vända på huvudet när man lämnat hundarna i gruppmomenten. Inte ens när man är på väg in i gömstället. De tyckte även att de fått se många med bra position i fria följet så länge ekipaget gick rakt fram men att det brast i svängar och halter. Det kändes som att det inte var många som fick mer än 7 poäng i fria följet. Kan inte minnas att en enda tia delades ut men en nia såg jag.

Sverige vann landskampen men vi hade verkligen värdiga motståndare!

Det utsågs också individuella segrare i de två klasserna. Svenska Susanne Ortmanns med Edda vann eliten och norska Line Bu Nilsen och Milli vann klass III. Det roligaste var att Edda är en hoffe och Milli en aussie ;) vilket stärker alla oss katter bland hermelinerna (läs: vi som inte har BC). Heja! :)

Dessutom, en reflektion: Båda dessa hundar såg väldigt jämna ut, kanske inte värsta trycket men en stabil och hög nivå på mycket annat. Det kan verkligen löna sig alltså.

Fina lilla Tassla var glad och full av självförtroende och jag fick också höra att det ”lyste om oss” och det är det jag vill uppnå. Det ska se ut som att vi har skitkul för det är det vi har. Hela mitt mål med den här starten var ju att få till en riktig bra känsla rakt igenom och det fick vi. Tyvärr kunde vi inte bidra direkt till lagets prestation men så var det denna gång, inte så mycket att göra åt det. (Jag ska göra ett separat inlägg med lite film om vår tävling). Jag försökte bidra indirekt med annat till mina lagkompisar istället.

Det är en ynnest att få vara del i Talangtruppsprojektet. Hur många vänner du än skrapar ihop och försöker tävlingsträna med så kan du inte få till den här lagkänslan och mästerskapskänslan. Landskampen har varit det absolut bästa med hela mitt deltagande i truppen och jag är så tacksam för att jag fått chansen!

Det här är första gången jag har ”lekt mästerskap” och det liknar ingen tävling jag varit med om förut. Det var 100 gånger roligare. Dessutom är den här truppen osedvanligt trevlig och rolig på många sätt. Jag älskar att vara i ett lag, det passar mig så bra, jag behöver andras hjälp och jag tror jag är rätt bra på att ge andra hjälp och att bidra positivt till gruppens utveckling. Jag älskar att det är två ringar, omkastad momentordning massor folk och tält och så vidare. Vi måste helt enkelt bli så bra att vi kan tävla de stora tävlingarna! :)