Att shapa Totte, 16 veckor och Dacke, åtta år är två rätt olika övningar.

Dacke vet ju att får han inte klick för det han försöker så försöker han lite till och lite mer och sedan byter han till ett annat beteende om det fortfarande inte lönar sig med det första. Och får han inte klick för det andra så byter han till ett tredje. Och får han inte klick för det tredje så byter han till ett fjärde.

Så där kan vi hålla på en rätt lång stund utan att han tappar fart och plötsligt är han i närheten av det jag vill ha och då blir det ett klick. Var på han upprepar det och det blir ett klick igen. Var på han upprepar det igen och då kanske det inte blir klick för nu vill jag ha något mer (högre tass vid vinkandet, ett steg till vid backandet osv).
Jag kan med andra ord bestämma innan vi börjar träningen vad det är jag vill shapa fram och sedan börja klicka för alla små steg i rätt riktning.

MEN när det gäller Totte däremot så är det han som bestämmer vad vi ska träna. Jag vill absolut inte utsätta honom för ovanstående träning. Lite frustration skadar inte men mycket frustration vill jag inte ha på min valp – inte på min vuxna hund heller för den delen.

Totte har väldigt lätt för skall. Jag har försökt att tänka att jag ska träna så korta pass med så mycket information (många klick) att han inte skäller. Korta träningspass med mycket information är två huvudsakliga framgångsfaktorer med valpen.

Hela passet med Totte är sammanlagt mellan 1-5 minuter långt. Max. Fem – sex klick i sträck brukar räcka, sedan behöver han någon form av liten paus; lekpaus eller gospaus brukar fungera bra. Där efter kan vi köra i gång igen.
Hur märker jag att det räcker med fem – sex klick? Ett sätt är att han kanske börjar göra annat; han tar en egen paus. Då vet jag att jag har hållit på för länge. Ett annat sätt som jag märker det på är att han börjar skälla. Då vet jag att jag inte har gett tillräckligt med information alternativt hållit på för länge.

När jag låter Totte bestämma vad vi ska träna så brukar jag studera hans rörelsemönster. Ser jag något kul eller något som han gör ofta så börjar jag fånga det. Ett exempel är när han ligger ner på sidan, ofta i sängen till exempel när han har sovit middag. Då gör han massor av roliga grejer; biter sig i framtassen, svansen och bakbenet eller drar med tassarna över nosen, viftar med framtassarna över huvudet eller sträcker ut sig i hela sin längd – liggandes på rygg. Har jag inte klickern tillgänglig så fångar jag beteendet med ett ”bra” och halar fram godis ur nattduksbordet, fickan, skålen osv. (För godis har man ju liggande lite här och där ;-D).

Med Totte är det så, har jag märkt, att det första träningspasset då jag ska fånga något nytt brukar gå lite halvkasst; det går inte framåt så mycket som jag skulle önska och det känns ofta lite vimsigt och rörigt. Men så till nästa pass (senare under dagen eller någon annan dag) så går det lätt som en plätt.

Jag vet inte exakt vad det beror på. Jag tror inte det har med mina träningsfärdigheter att göra; med Dacke går det nästan alltid väldigt fort från början. Kanske handlar det bara om mognad. Hur som helst så är det helt okej och det får vara så helt enkelt.

Summa sumarum: Med en valp – eller en cross-overhund – så låter jag hunden bestämma vilka övningar vi ska göra när jag shapar. Med en klickerklok och shapingklok vovve är det jag som (oftast men inte alltid!) har bestämt vad det är vi ska hitta på.

Inom kort kommer en liten film som visar hur jag jobbar med de olika hundarna.