Jag har fått en liten pip– och skallhund minsann. Dacke är för det mesta helt tyst men Totte låter i tid och otid. Och så vill jag inte ha det.

Så då är det bara att kasta sig över uppgiften som går ut på att minska skall och pip. Jag har två huvudsakliga strategier: Att förhindra att det uppstår och att hantera det när det ändå uppstått.

Eftersom Totte skällde från dag ett (och alla hans släktingar på kenneln är riktiga skällisar ;-)) så har jag varit medveten om det från början. Så jag har redan fått ner skällandet rejält genom fram för allt utsläckning.
Min erfarenhet av skällande är att det ibland verkar vara väldigt självförstärkande för hunden och ju mer den skäller desto mer skäller den… Så ibland fungerar inte utsläckning (det vill säga att ignorera hunden när den skäller). Något mer måste till.

Totte skäller i följande situationer:
• I slutet av ett träningspass som varit lite längre än det borde.
Här är jag tyvärr lite diffus – antal minuter som är för långt kan variera. Fem till sju minuter sammanlagt – med många lekpauser insprängda – brukar vara ett bra riktmärke.

• När jag har glömt att ta paus
Även om jag inte låter träningen pågå mer än fem minuter så tar jag lekpauser efter kanske fem-sex klick. Glömmer jag det så kan han plötsligt sluta jobba och ta en egen paus – eller börja skälla. Så småningom ska denna tid sträckas, när han blir lite äldre och uthålligare.

• Om jag klickar för sällan, upprepade gånger
Vad är för sällan? Hm, tyvärr kan jag inte vara exakt här heller. Men det handlar om sekunder (kanske 10-15?), jag ska ta tiden nån gång och kolla.

• När han är väldigt uppdragen (aktiviteten närmar sig galenskap ;-))
Till exempel när Dacke har tagit en av Tottes leksaker och går runt och retas med den i mungipan…

• När han leker med andra hundar
När leken hållit på en stund och det börjar bli väl vilt.

• När han vill ha något
Till exempel när jag gör i ordning maten till honom, eller när jag själv äter.


1. Förhindra att det uppstår
Ibland stirrar man sig blind på problem som man just satt tänderna i istället för att ta en tur med helikoptern. Ett helikopterperspektiv på det här problemet har gjort att jag jobbar lika mycket med sådana beteenden som kan stärka Tottes möjligheter att lyckas hålla tyst som med själva pipet eller skallet. (Om inte mer).
Jag har redan har en hund med tonvis av nyfikenhet och noll impulskontroll som jag inte arbetat tillräckligt med för att han ska klara att behärska (även om han inte skäller). Så detta är ett viktigt tema i träningen med Totte.

Exempel på övningar som gör att Totte får arbeta med sin självkontroll (som alltså ska fungera skallförebyggande) är:
• Omvänt lockande är en höjdarövning som kan göras i alla möjliga situationer – inte bara i den här typen av ”sitta/stå/ligga stilla och tyst-situationer” utan även i situationer när hunden är aktiv. Till exempel locka med leksak vid fritt följ. Idén med omvänt lockande är att hunden inte ska låta sig luras av att du lockar den med till exempel godis eller leksak utan fortsätter göra det den redan gör (ligga stilla, gå fot, hålla apporten osv). (En minifilm om omvänt lockande i stereo bifogas.)

• Be om lov – vänta på varsågod (tex sitta ner och ta ögonkontakt) för att få göra olika grejer; till exempel ta maten, ta godis som jag tappar på golvet, springa och hälsa osv.

• Vänta på frisignal för att gå ur buren (en del av burlekarna).

• Vänta på frisignal för att gå ur position när det gäller frivilligt ligg, sitt och stå.

• Slappna av i olika situationer och miljöer. Det vill säga; det händer inte alltid något. Att öva på lugn och ro är nyttigt särskilt för en väldigt aktiv hund eller/och en aktiv matte/husse ;-).

Min erfarenhet av dessa övningar är att hunden klarar av att ”hålla ihop sig” mer och mer. Och ju mer den klarar det desto lugnare blir den. Lite gränser (och tydlighet) skadar inte med andra ord ;-).

2. Hantera när det ändå uppstår
• Avbryta Totte när han skäller hemma
Om Totte till exempel leker med Dacke och drar upp sig så sätter jag mig helt lugnt bredvid honom och håller honom stilla utan att säga något. Jag håller ungefär mellan tio och tjugo sekunder, ibland mycket längre. Jag stryker honom lite på bröstkorgen ibland också. Här gäller det att vara konsekvent för att det ska ge resultat. (För övrigt bryter jag all lek som börjar bli fartfylld inomhus.)
Ett alternativ är att ”valphålla” honom; sätta honom i famnen med ryggen mot mitt bröst så han kan känna mitt hjärta och stryka honom över magen och bröstkorgen. När han slappnar av släpper jag så han kan välja att glida ur min famn.

• Maten serveras endast så länge han är tyst
Det blir ingen mat om Totte piper och skäller. Jag har också förstärkt tystnaden med några matkulor då och då så att jag inte begär att han ska sitta hur länge som helst och vänta medan jag gör i ordning maten. Det har hjälpt och nu sitter han nästan alltid tyst och stilla hela tiden.

• Belöna när det blir tyst
Det berömda gamla goda rådet att klicka när hunden drar efter andan för att ta ny sats kan faktiskt funka. Varning dock för att hunden gör en kedja – hunden skäller för att kunna tystna!

När låter jag honom ändå skälla?
Ibland när jag tränar Totte så skäller han omedelbart jag startar träningen. Jag har då att välja på att bryta och försöka påverka honom att bli lite lugnare (hålla på ovanstående sätt) eller låta honom skälla och ändå börja träningen och försöka undvika att klicka precis när han skäller. I båda fallen försöker jag ha hög klickfrekvens (mycket information) vilket i sig har lett till att han tystnat. Det är svårt att fortsätta skälla med mat i munnen ;-) och maten fungerar lugnande. Men det är oerhört lätt att klicka fel och klicka för skall…
Ibland har jag också tagit bort klickern och bara sagt bra och matat för att han är tyst, vilket verkar ha en lugnande inverkan. Sedan kan vi gå vidare och göra annat.

Jag har haft flera elever som med gott resultat struntat i att hunden piper i en inlärningssituation – eftersom den när den lärt sig vad det är den ska göra blir tyst. Jag brukar också rekommendera det. Enstaka skall har också fått slinka igenom i en inlärningssituation men här gäller det att se upp – om de inte minskar fort och drastiskt så har jag rekommenderat att bryta.

MEN det finns dem som bryter även pip direkt. En erfaren tävlingsförare beskrev en erfarenhet av att det kan komma åter långt senare när momentet är färdig och har tävlats med flera gånger.

Flera råd jag har fått har gått ut på att sänka kriterierna så att pip inte uppstår. Jag sympatiserar med det rådet – särskilt med en valp – men det är inte en långsiktig lösning. En träningskompis beskrev hur hon på det sättet fått en hund som tränade henne till att hela tiden sänka kriterierna vilket ledde till att de inte kom vidare eftersom hunden gav upp direkt. Man måste jobba sig över vissa ”utvecklingströsklar” ibland. Risken är annars att jag får en hund som vänjer sig vid att pipa/skälla så fort det ska tas några steg till i att utveckla ett beteende.

I grunden vill jag tro att med bra träning, det vill säga korta pass, återkommande pauser, mycket information till hunden att den är på rätt väg, en bra kriterieplan och bra belöningar så kommer jag långt. Men det som låter enkelt i teorin är mycket mer komplext när man står där med hunden som börjar pipa utan att man fattat vad man borde ha gjort annorlunda.

Jag har dock märkt att en verklig framgångsfaktor är att om jag börjar träningspassen med många snabba klick för nästan vad som helst (han står framför mig!) så brukar det gå lätt att glida över i det jag tänkte att vi skulle träna på sedan. Utan pip.

Jag har verkligen inte alla svar på detta och vill gärna att ni puttar in era tankar och tips kring pip och skall!

Här kommer nu en liten film om stereoträning av omvänt lockande… (Ni får tyvärr stå ut med att jag har filmkameran halvtaskigt uppställd men jag tror ni kan föreställa er att det ligger godis på golvet när ni ser att jag släpper ner det ;-).)