Tack alla ni som svarat på läsarbarometern! Jag håller ett öga på den och försöker skriva om sådant som ni har frågat efter. Därför kommer nu tre generella tips som handlar om vardagshantering av hunden. Självklart gäller detta inte minst när den är valp. Men det går ju som bekant att lära gamla hundar att sitta så misströsta icke!
Rör mycket vid hunden!
När du sitter och kelar med hunden så passa på att känn på tassar och klor, lyft på öron och läppar och så vidare. Kan inte göras nog ofta med valpen. Gör det till en mysig stund att bli kammad, kloklippt och så vidare.
Se till att situationen alltid är trevlig för hunden!
Om din hund verkar tycka att det är lite konstigt/läskigt till exempel med duschen så ta fram bästa godiset, lägg i en skål som du når men inte hunden och mata medan du duschar (hunden alltså ;-)). Här måste man nästan vara två i början men snart vänjer sig vovven och då går det bra att göra allt själv och ge godis med lite längre mellanrum.
Dacke tycker inte det är särskilt kul att duscha men han hoppar glatt i badkaret (handduk i botten så han inte halkar) för han vet att när vi är klara så blir det godis och dessutom mys när han ska torkas.
(Hm, jag behöver klippa håret mellan Tottes trampdynor ser jag nu…)
Inledningsvis, när jag vänjer hunden vid att duscha, matar jag i princip hela tiden. Detta är med andra ord klassisk betingning – jag vill ändra en känsla hos hunden. Vissa hundar blir nästan paralyserade om de tycker något är obehagligt och vill inte ta godis. Försök då att bara börja med att till exempel duscha valpens tassar eller till och med inte duscha alls! Ni kan stå i badkaret/duschen och äta godis helt enkelt! Därefter kan duschen vara på men ligga på golvet och rinna och så småningom kan man börja blöta ner tassarna, benen, magen och så vidare. Testa och se hur snabbt du kan avancera.
Tottes första duschtillfälle var med husse som inte hade något godis alls med sig (husse håller på att lära sig tänket nu men var inte helt integrerad då ;-)). Totte verkade tycka det var urläskigt och försökte kravla sig ur badkaret hela tiden.
Men sedan gick det jättesnabbt eftersom köttbullar fick hänga med in i badrummet. Han åt köttbullar hela de tre nästkommande duschtillfällena. Sedan började han be om att få gå ner i badkaret ;-)… Han kommer gärna och kikar in bakom duschdraperiet när någon av oss duschar, tidigare ville han inte ens gå in i badrummet utan stod utanför och skällde.
Nu duschar jag honom själv och han får självklart fortfarande godis med ojämna mellanrum. Vill han klättra ur badkaret så har jag gett honom för lite!
Skynda långsamt om det ändå blivit fel!
Kloklippning verkar vara ett trauma för många hundägare – och hundar. Kolla gärna in de här filmklippen på Canis hemsida: http://www.canis.se/gensider.php?gid=97
Om det verkligen blivit ett problem så tänk lite som duschexemplet ovan. Du behöver troligtvis arbeta för att ändra hundens känsla och klassisk betingning kan ta lite tid men det funkar.
Gör gärna en kriterieplan. Du kanske inte ens klipper några klor alls inledningsvis utan bara tar fram klotången. Sedan kanske du sätter den mot klon utan att klippa osv. Skynda långsamt. Så småningom kanske du klipper en klo om dagen. Till slut kommer du att kunna klippa alla.
När jag började klippa klorna på Totte hade jag honom i famnen, eftersom han verkar gilla att sitta i min famn. Men nu har jag börjat lära honom att ligga på sidan när jag ska klippa klorna. Dacke har kommandot ”lägg dig på sidan” och sedan klipper jag klor, kollar öron, letar fästingar, undersöker trampdynor och så vidare medan han lugnt ligger ner.
När vi är hos veterinären kan jag lägga honom på sidan på röntgenbordet och sedan kan de röntga hela hunden utan några droger. Dit vill jag komma med Totte också.
Låt hunden ha en del av kontrollen!
Om du låter din hund vara med och aktivt delta i att bli hanterad så verkar det för många hundar bli mycket lättare. En typiskt sådan sak är tandvisning eller ”munvisning”.
När Dacke var unghund så var han mycket hos veterinären på grund av halsproblem. Tack o lov så hade jag jättebra veterinärer som inte bråkade med honom men efter några år tyckte han ändå inte det var jättekul. Dessutom hade vi börjat tävla och i lydnadsklass I och där ingår att domaren ska gå fram och titta på hundens tänder.
Många hundar verkar inte gilla att man lägger handen över deras nosrygg och tar ett grepp. Min lösning blev att låta Dacke vara med och styra det som hände. Jag lärde honom att om jag höll upp handen framför honom, lite kupad, så skulle han sticka upp nosen sin nos och hålla kvar den där. Ganska fort kunde vem som helst göra det här med honom och han gillar det verkligen.
Ett annat sätt att få kontroll på grejandet med till exempel tänder och öron kan vara att använda den ack så användbara handtargeten:
Notera mitt grepp med lillfingret ( tant dricker kaffe ur en liten kopp) ;-D.
Fanny Gott kallar det här att hunden sätter upp nosen i handen själv för näbbtarget ;-) och har gjort en jättefin liten film om det. http://www.klickerklok.se/blog/2009/06/
Sist men inte minst: Tänk på att ta pusspauser!!! Väldigt viktigt…
Dröm scenario! Jag blev väldigt inspirerad, bra och nyttig träning när man behöver aktivera vovvarna och det är för kallt att gå ute långa stunder! =)
Fina bilder! Och jättebra skrivet. Ser så lugnt och metodiskt ut – inget bråk eller stressade hundar. Så ska det gå till ju! :)
Jättefint inlägg!!