Nackdelen med att ha två hundar med på nästan varje promenad är att jag blir lite slarvig. Uppmärksamheten på två hundar inte är lika bra som om man bara har ett busfrö att hålla koll på.
Det värsta man kan göra när man har valp är att låta alla bra träningsmöjligheter som en promenad kan innebära gå förlorad. Därför har jag försökt att lova mig själv att försöka ta några promenader varje vecka med en hund i taget. Totte har nämligen börjat bli dålig på inkallning och DET FÅR BARA INTE HÄNDA att den blir dålig. Han har fått göra lite för mycket kul utan min inblandning. Livsfarligt!
Jag använder ofta mina promenader till träning av något slag – så är det om tiden är dyrbar och inte räcker till för organiserad hundträning flera gånger i veckan. Men som sagt, det blir lite svårare med två.
I kväll tog jag korv och baconost på tub med mig ut tillsamman med Totte. I parken träffade vi en bassetkille som Totte känner och jag klickade först för att han skvallrade några gånger på sin kompis och sedan släppte vi hundarna och lät dem leka. Därefter kallade jag in igen och igen från leken och han kom ALLA gånger! (De lekte verkligen som tokar.) Måste säga att jag blev lite positivt överraskad…
Dessutom gav han mig anledning att belöna flera frivilliga ”inkommanden”. Detta att belöna när hunden kommer in frivilligt är verkligen en nyckel till framgång när det gäller inkallningen. Givetvis kombinerat med RIKTIGT bra belöningar.
Lite senare under promenaden så fick Totte nos på resterna av en bakad potatis (!). (Ni skulle bara veta vad man kan hitta i det här området, lite av varje: Häromdagen apporterade Dacke den största råtta jag sett, frusen och död men skitäcklig, jag bara skrek rakt ut).
Potatisen var hur som helst för svår. Då kom han inte. Eller, han kom mot mig på tredje försöket (jag borde inte ha kallat då ens, max två försök är min regel, annars sliter jag ut inkallningen). Men han sprang förbi mig, tuggandes på den där goda potatisen. Och höll sig i från mig.
Så mat är svårt! Lek går rätt så bra, både med människa och hund.
I morgon har jag stämt träff med några träningskompisar för att träna luriga och svåra situationer. Målet med inkallningsträningen är att Totte ska kunna komma på:
- Inkallning från lek med annan hund.
- Inkallning från skål med godis.
- Inkallning strax framme vid en kastad leksak.
- Ikallning från upptaget viltspår.
- Inkallning från lek med annan människa.
- Inkallning från jakt av hare/kanin/rådjur/katter.
- Inkallning på väg mot diverse frestelser.
I morgon ska jag störningsträna en hel del: det är egentligen det som inkallningen går ut på: Hunden väljer aktivt bort det som lockar för att välja mig och mina fantastiska belöningar.
Jag tänker jobba med inkallning från lek från människa, godisskål, kastad leksak, samt ”harjakt” dvs ett skinn som släpas i lång lina långt bort som om det vore en hare.
Återkommer med resultatet!
Marianne: Jag antar att de är i en ålder då det börjar hända grejer…
Jeg har begynt å få akkurat samme problem med Kamp, så her henger jeg meg på og følger treningen din:)
AK, jag belönar absolut med all störning som är möjlig att belöna med – ibland. Men jag vill få till det så att det blir en värdeförskjutning, dvs min belöning är bäst, och då använder jag allt mindre störningen som belöning. Hm, den där råttan, hu, när jag stod böjd över den för att se vad det var för en konstig vante så undrade jag vad det var för konstiga krokar som stack ut på sidan… Råttan hade dött i posen ”upp med händerna”… Det var ungefär där som jag började skrika ;-D. Ändå halade jag fram en påse, tog råtteländet och bar den till närmaste sopkorg (hela tiden tjoande, åh nej åh nej)…
Spännande och kul med bra träning! Använder du dig av att belöna med det du kallar in från också?
Hade allt gärna velat se Dacke och råttan ;)