Efter en del velande som slutade med att jag inget val hade – hittade ingen hundvakt – så tog jag med mig både Totte och Dacke på kursen i Karlskoga med Maria Hagström. Förutom att det är svårt att ha båda hundarna inne samtidigt eftersom Totte måste ha min uppmärksamhet hela tiden för att kunna träna avslappning, så visade det sig att det var en rätt bra idé.

Jag har passat på att få så mycket input som möjligt på både träningen med Dacke och med Totte. Så i dag blev det position i fritt följ (med båda) vittringsapportering, framförgående (Dacke) och apportering (Totte). Och OJ vad mycket jag har att jobba med nu då…

Väldigt bra att Totte ändå är så otränad som han faktiskt är – jag har inte hunnit förstöra honom helt ;-). Tänker på fria följet där han nu går för långt ut från mig vilket jag nog kan tighta upp om jag bara lär mig att belöningsplacera på rätt ställe och klicka när jag ska ;-). Värst vad svårt det var då, att snurra åt höger, klicka när han snurrar med – nära mitt knä – och belöna nära framför – med höger hand. I detta arbete blev det också tydligt att Totte är kass på att hålla fokus när jag har godis i vänsterhanden – han kan inte låta bli den. Bara att träna.

Dacke gjorde en fin vittringsapport med högt tempo ut till pinnarna, ett bra urval MEN bollade pinnen och tuggade på den flera gånger när han kom in med den. Hepp! DET brukar han ju inte göra, undrar var det kom ifrån? Frustration från utebliven belöning i fria följet som vi gjorde innan och som inte gick bra? Jaja, nu får jag var obs på det ett tag.

Maria gav också några kloka och bra tips om min inställning till ljud och pip från Totte under träning. Hon sa att det finns två sätt att förhålla sig till pip. Det ena är att ALLTID bryta i ALLA lägen då han piper. Och menade samtidigt att det är få som verkligen klarar att träna så även om många vill det. Det andra alternativet är att försöka rigga träningen så att hunden piper minimalt och strunta i om den ändå piper.

Problemet är att det inte går att kombinera dessa två; att ibland bryta när hunden piper och ibland låta den pipa – det blir kontraproduktivt. Jag är rädd för att jag omedvetet gjort precis så där – även om min ambition inledningsvis var att arbeta på det sistnämnda sättet.

Maria konstaterade vidare att de gånger Totte piper i träning verkar det vara när han förväntar sig att han ska få belöning men inte får det. Det stämmer ju verkligen. Men jag kan samtidigt träna vissa saker länge utan problem – sådant som han verkar veta ”vart vi ska” med. Hon tipsade mig också om att inte ligga kvar för länge på ett kriterie – det väcker ofta frustration kopplat till förväntan av belöning. Det gav mig en tankeställare!

Jag är för trött för att göra några skarpsinniga analyser i kväll men har antecknat flitigt så förhoppningsvis orkar jag dra slutsatser någon annan dag och beskriva mer bra grejer från dagen. Och det är en dag i morgon också! Då ska vi träna helt andra grejer tänkte jag ;-).