Det finns några grundfärdigheter som jag försöker lägga extra mycket krut på eftersom de finns med i lydnadsmoment som ger höga poäng i fall de är bra och stabila. Grundfärdigheter som tillhör apporteringsmomentet och det fria följet är exempel på sådana viktiga färdigheter.

Ingångar, alla formar av bakdelskontroll samt position i det fria följet lägger jag (med mina mått mätt) otroligt mycket träningstid på. På Dacke shejpade jag ingångarna steg för steg och han har en otroligt snygg skänkelvikning på en femkrona som ingång. På Totte använde jag klossen. Jag använde den så kort tid som möjligt, fasade ur den så den till slut bara var en liten lapp som jag rev i mindre och mindre bitar, och därefter började jag slipa på exaktheten i rörelsen.

Här kan jag verkligen göra mer. Tottes ingångar är för snabba och lite slarviga. Jag försöker därför att emellanåt träna lite som med Dacke, ett par steg i taget till han är inne. Det ger resultat men jag behöver vara ännu mer noggrann. De ska vara snabba men exakta, med kontroll – det är min målbild.

Positionsträningen i fria följet går också framåt. Det gäller bara att jag håller på kriterierna och inte klickar när han är för långt ifrån mig, vilket var problemet innan. Men oftast kan jag få fram en bra position genom hög belöningsfrekvens för rätt position och sedan stannar han kvar där och då länger jag antalet meter som jag går. Jag tror faktiskt han har bra förutsättningar för att få ett riktigt fint, tight och engagerat cocker-fritt följ ;).

En dum grej dock är att jag följer Totte istället för han mig. Och så går jag och stirrar på honom vilket gör att jag går lite snett med axeln vilket i sin tur gör att han går som om han ska svänga åt vänster hela tiden. Det sistnämnda upptäckte jag tack vare att jag tränade i hop med Jenny och Vixhen häromveckan och Jenny speglade min träning. Hjälp, det är farligt att träna för mycket själv! Om man inte filmar sig själv dvs, alternativt har en stor spegel… Jag tränade på att gå mellan två koner och titta rakt fram. Och då blev även Tottes gång bättre. Jenny klickade för Tottes position.

Men det är i apporteringsträningen som det verkligen har lossnat ordentligt de senaste dagarna! Jag var i hundaffären och köpte en apportbock till Totte häromveckan och har nu låtit honom gripa den vid två träningspass. Jag har inte velat träna på apportbocken tidigare eftersom han har haft både ett för löst gripande och hållande med inslag av tuggande.

Men nu har månader av kamplek, där jag belönat fasta grepp och att dra i leksaken (som jag har hållit i på samma sätt som jag håller i apportbocken när jag presenterar den) varvat med att få gripa i olika andra saker och även hålla i andra saker av olika material, äntligen gett resultat.

Tuggandet blev jag av med genom att lägga till en hjälp; omvänt lockande. Det fick Totte att sitta blickstilla hållandes i den grej som han just då hade mellan tänderna. Nu har jag tagit bort det omvända lockandet men tuggandet förblir borta eftersom jag såklart belönat väldigt bra för detta fina hållande.

Ett annat sätt att ta bort tuggandet kan vara att använda externbelöning. Det funkar inte så bra med Totte dock, för då går han oftast upp i varv så mycket att han börjar pipa. Pipandet kommer när det blir en för stor konflikt i hans lilla hjärna tror jag…

Så när jag presenterade apportbocken häromdagen så grep han den som om han aldrig gjort något annat. Och redan vid första tillfället lät jag honom bära den några meter, det gick fin-fint. Bara för att se vad som hände ;-) så kastade jag den några meter och lät honom hämta den. Han hämtade den snällt utan tugg och levererade den i min hand.

Men den övningen är så klart alldeles för tidig att göra  – nu ska vi öva upp farten i gripandet ännu mer och även farten i hållandet (dvs att springa i full fart in till mig).

Jenny fick vara assistens i fartövningen genom att jag först lekte med Totte och sedan gick i väg raskt medan Jenny höll honom i halsbandet. För att få springa till mig var Totte tvungen att först ta en liten grej, vi körde med en liten pinne, och då släppte Jenny. När Totte hade bästa farten klickade jag och kastade leksaken i backen samtidigt som jag vände och sprang i väg med den släpandes efter mig. Vi fick fin-fin fart på honom! Dock blev han först helt blockerad och vägrade ta pinnen så vi fick först öva på grundfärdigheten ”ta pinnen från Jennys hand” och sedan ”ta pinnen från Jennys hand och sätt fart mot matte” (som först stod nära).

En annan grej Totte ska få öva på är att bara sitta helt stilla och hålla och hålla och hålla. Det tycker han är svårt, då kommer det gärna ett litet pip. Att sitta och hålla apporten, att hålla den och göra ingångar och att hålla den och göra lite av varje :) är rätt bra övningar om man vill ha – just det – ett bra hållande.

Och sedan när alla gf är klara så kommer jag sätta i hop det i delmoment och sedan är det bara det roligaste kvar – baklängeskedjningen. Inget moment är så roligt att kedja som apporteringen!