Totte mognar mer och mer för varje vecka känns det som. Han blir mer uthållig, mer klickerklok, mer lyhörd och mer kompetent när det gäller att förstå och skilja på kommandon. Och med den säkerhet som han verkar få på köpet minskar också pipandet. Det går framåt med andra ord.
På sistone har jag fokuserat mycket på stimuluskontroll, fram för allt att vänta på kommando och att skilja på kommandon. Om jag tränar väl; det vill säga är välplanerad och fokuserad, har små kriteriehöjningar och bra belöningar och kör korta pass med små lek- eller vilopauser så funkar det mesta som det ska. Då blir också Totte koncentrerad och kan göra det jag vill.
Här kommer lite film på ett pass med stimuluskontroll. Som ni ser ibland så har jag lagt in en signal på att vi ska träna med kommandon, eftersom att det minskade hans frustration och jag vill ju inte ha för hög frustraiton eftersom det då kommer pip. Signalen är att han lägger nosen mot min handflata. Den betyder ”nu ska du stå här tills jag säger något annat”. Jag behöver inte använda signalen hela tiden men tar in den ibland. Den funkar som ett omvänt lockande helt enkelt.
Målet är att han, liksom Dacke, ska förstå när jag byter mellan kommandoträning och frivilliga beteenden genom att jag helt enkelt säger ett kommando. Från det att jag börjar säga kommando gäller kommando tills jag löser ut honom i lek. Men jag har märkt att den här lille vovven behöver ha tydliga direktiv om vad som gäller för att han ska hålla sig lugn och koncentrerad så handdutten fungerar som en vägvisare.
Jag har också börjat med att starta mina träningsstunder med signalkontroll/stimuluskontrollträning. Det verkar som om det gör honom mer lugn och koncentrerad och han lyckas mycket bättre då än om jag startar med ett shejpingpass. Det är en ny och intressant erfarenhet. På Dacke har jag systematiskt gjort tvärtom som en uppvärmning och som en statuscheck. Jag kollar då in om alla beteenden verkar vara i fin form eller inte. Han får bjuda på sin repertoar i en ordning som jag bestämmer. Det håller klickerklokheten i fin form. Men med Totte gäller andra lagar!
Tack, Siv, ja det går framåt. Anna: Ja, han är charmigast i världen, väldigt rolig hund. :)
Även om Dacke har en biroll i filmen tycker jag han är urcharmig! Han vill ju så gärna vara med, sätter sig jättefint på ditt sitt kommando, kunde inte ta ögonen ifrån honom…fniss ;-)
Tur att han fick sitt pass senare…
Så flink du er og hvilken forskjell det ble!
Anne: Jepp. Åsa; eller hur! Träning lönar sig alltså ;o). (Tack.) Sofia: Tyngsta framgångsfaktorn är att jag tränat jättemycket på att bara stå stilla. Började med omvänt lockande. I början körde jag ett kommando och sedan stå och vänta, vänta vänta vänta, sedan ett kommando till osv.
Åh det här måste jag följa! Jag har väldigt problem med just signalkontroll och vänta på signal med min pudel…
Vilken skillnad på före och efter jul – helt annan stabilitet och fokus! Syns att ni tränat en hel del! :)
Snabb är han ju också, mycket snyggt!
Härligt! Gäller att hitta rätt för varje hund har jag också upptäckt ;-)