När jag tittar på mina två hundar ser jag två helt olika individer. Ja, det uppenbara så klart; att Dacke är rottweiler och Totte är cocker. :o) Och det finns rastypiska beteenden som är en del av deras uttryck i vardag och träning. Dacke har tex massor av social kamplust i sig. Om vi leker och jag puttar på honom så kastar han sig tillbaka med ett engagerat lekmorr och knuffar tillbaka.Om jag knuffar på Totte börjar han gosa med mig istället…
Dacke
Men så har de också varsin personlighet. Som så klart är en blandning av arv och miljö men som också verkar innehålla något annat. Något som verkar gå utanpå arv och miljö.
Jag är inte behaviorist. Jag tror förvisso att vi kan påverka väldigt mycket med att fokusera på det beteende vi vill ha och jag vet att det är möjligt att förändra de mest oönskade beteendena till något annat, något önskat. Och att det också är bra att ha det fokuset och inte gå in och tolka vad vi tror hunden tänker och känner allt för mycket.
Totte
Jag är övertygad om att vi projicerar massor på våra hundar och tror de är rädda, glada, ledsna när det kanske handlar om något helt annat. Men så känner vi också våra hundar, deras personligheter eller hundligheter kanske man ska säga. Jag har en särskild relation med Dacke som också är en väldigt känslig hund. Han känner in mig på ett nästan jobbigt sätt ibland. Jag kan sällan dölja mina känslor för honom. Totte är mer okänslig när det gäller det men inte utan känsla för stämningar för det så klart, det är väl inga hundar?
Och jag kan definitivt säga när Dacke är ledsen eller arg, det handlar ju om att kunna läsa honom men också en intuitiv känsla jag har tränat upp. Det finns de som säger att hundar inte kan vara ledsna, bara rädda eller arga, men de kan väl ändå inte ha levt nära en hund?
En hunds personlighet, vad är det? För en hund är väl inte BARA en produkt av arv och miljö…eller?
Har hundar en själ? (Vad nu DET är…)
Jag har inga svar förstås mer än att jag ogillar alla typer av förenklingar, när det bara är svart eller vitt.
Och här kommer en liten film på Totte där jag tror han är rätt sur, småarg i alla fall missnöjd – och väldigt, väldigt söt.
:)
Åh, shit Thoma, det är DÄRFÖR han har varit så sur på mig på sistone…
Hunder forstår ikke hersketeknikker, men det gjør derimot cockere. ;)
Josefin: jag får ofta höra att mina hundar är en spegling av mig själv, trots att de är så olika, och jag håller med :). Intressant med parallellprocesser: Kämpar själv med stresshantering nu, lika så med Tottes stress…
Haha, hur söt som helst! Fick höra idag att om inte min hund hade varit just hund hade hon kunnat vara min dotter, för att vi påminner så mycket om varandra. Vet inte riktigt hur jag ska ta det faktiskt :)
Tur att inte hundar förstår härskartekniker, för han ÄR väldigt söt! :D