Totte och jag har börjat gå kursen ”Sikta mot stjärnorna” för unghundar med Mona Kjernholm som instruktör. Eftersom jag redan skrivit om hennes inställning till träning http://www.klickersmart.se/2011/03/02/att-vara-positiv-och-hantera-prestationsangest/, som jag hoppas kunna kopiera, så tänkte jag skriva några rader om hennes träningskoncept, så som jag uppfattar det.

Grunden för hennes träning är att hon jobbar med belöningar, aldrig straff. (Hade det varit på något annat vis hade jag aldrig tränat för henne så klart.)

Vid varje kurstillfälle har vi tre huvudfokus:

Gruppmoment
Helhet och uthållighet
Detaljer

Vid gruppmomenten tränar vi helt enkelt alla i grupp på platsliggning eller sittande i grupp. Vi tränar där vi är just nu med fokus på det mål vi har satt upp för hur det färdiga momentet ser ut. I läxa fick vi att göra en EXAKT plan för hur vi vill att momentet ska se ut. För min del handlar det just nu om att få Totte att förstå idén med att ligga kvar, och sedan ska han ligga med huvudet i backen. Jag har inte tränat ligg kvar alls så det är ju på tiden att vi tar tag i det! :)

Helhet och uthållighet är det tema som får mina öron att växa sig väldigt stora. Här behöver jag hjälp. Fast att min intention varit att inte fastna i teknikträning har jag ändå gjort det. Detta är sannerligen en klickersjuka som många klickertränare drabbas av. Det är ju så kul och belönande!

Men nu handlar det om att vänja hunden vid att prestera mer innan belöning, så som det ju är på tävling. Mona gör det genom att låta hunden göra små kedjor ända från den är valp. Det kan vara en pytteliten kedja som till exempel följa efter i två meter, dutta med nosen på handen och springa till musmatta. Vi har fått i läxa att skriva ner några kedjor. Som jag förstår det kan man om man vill ha tävlingsmässiga belöningar, klappa lite, säga bra osv insprängda emellan delarna också.

I klickerträningstänket kan man ju omsätta det kedjandet redan på grundfärdighetsnivå, det behöver inte vara färdiga delmoment med andra ord.

Mona skiljer lite på uthållighet och helhet, samtidigt som träningen hänger ihop, genom att låta helhet handla mer om hur helheten i momenten ser ut. Här tänker jag att jag kommer baklängeskedja eftersom jag tycker att det är ett suveränt verktyg. Mona framlängeskedjar. Kan i och för sig prova att göra det bara för att känna på. Men om jag har ett arbetssätt som passar mig  jättebra och får mig att komma dit jag vill så känns det som om att då behöver jag inte lägga krutet på att ändra just det. Det finns så mycket annat som jag vill utveckla och som jag hellre experimenterar med!

Slutligen kommer vi att arbeta med detaljer, det som jag kallar teknikträning. Jag har goda träningsfärdigheter och många svar på hur jag vill lösa saker men givetvis inte alla svar, så jag tänker ta de saker där jag är mer osäker på hur jag ska få till det och träna på. Dessutom vill jag bli speglad av både instruktören och de andra eleverna i gruppen. Jag gör ju givetvis massor tokigheter. ;o)

Jag tränade Totte att ligga med huvudet i backen och alla fyra tassar stilla och kroppen rak och kunde ganska raskt få både stillhet och huvudet i backen. Men när vi efter en lång träningsstund skulle visa det för Mona så blev jag plötsligt lite osäker på hur jag startade träningen. Jag börjar ALLTID med att han ska ligga på filten. Men nu gick jag rakt in från en rastning och började träna. Detta kom jag på när jag börjat men avbröt ändå inte. JAG MÅSTE HÅLLA PÅ MINA RUTINER!!! Resultatet blev att jag blev otydlig och Totte började krypa, det såg ganska roligt ut eftersom han försökte hålla hakan i backen…

Jag blev lite nervös och slutade tänka. Slutsats: jag behöver öva på att folk tittar på mig när jag tränar! Och som Mona påpekade: jag måste träna en sak i taget. Nu försökte jag träna både ligga stilla och ligga med huvudet i backen och resultatet blev att inget funkade. Grundförutsättningen måste ju vara att han ligger stilla. Sedan ner med hakan.

Annars är jag så himla nöjd med att jag kunde hålla en del rutiner som jag bestämt mig för att ha då jag tränar på nya ställen. Jag började med en promenad över det stora fält som vi sedan skulle hålla till på. Det var FULLT med har- och rådjursspillning. Utmärkt störning! Jag tränade ”Gå och nosa och kom tillbaks” (ska snart göra ett inlägg med film om den träningen som jag började med för några veckor sedan) där jag klickar för att han nosar och klickar för kontakt, jag belönar både med att han få nosa och med rå mat. Det gick väldigt fint och på slutet av promenaden hade han fin kontakt.

Jag är också jättenöjd med att Totte har börjat anfalla sin leksak som värsta rottweilern! På kommandot ”ta den” vill jag att han ska anfalla kampleksaken och det har vi fått träna på, han är ju lite mer försiktig i sina gripanden och inte den anfallande typen direkt. Men jösses vad han högg och kampade fint som tusan trots störningar. Dessutom anade jag att han fick blåsa ur sig lite i leken vilket minskade hans pip i pausen efteråt. DET var verkligen intressant information! Tänk om jag kommit till punkten att jag kan träna avslappning med aktivitet som belöning, det hade varit fantastiskt.

Vi behöver ta upp störningsträningen igen, nu när vi börjar komma ut och utsätter oss för störningar igen. Totte var ju grymt bra på störningar som yngre och tog dem som ”aha hon försöker lura mig att gå dit men det tänker jag inte” om någon annan lockade men nu har han ju inte blivit utsatt för det på länge. Det ska bli kul, det är en av mina favoritgrejer att träna.