Idag var Totte och jag på andra kurstillfället för Mona Kjernholm.
Jag är nöjd med att Totte jobbade förhållandevis tyst, att han sprang som en dåre i inkallningarna, kampade galet, höll fint utan tugg i apporten – en ganska lång stund dessutom, jobbade fint när vi skulle fila på ingångarna och låg tyst på sin filt med ett märgben större delen av dagen.

Men jag undrar om jag inte är allra gladast för att han, efter fyra timmars kurs, gjorde ett PERFEKT urval i vittringsapporteringen!!! Första gången. Och andra. Och tredje och sista. Tyst, distinkt markering. På en åker bland en massa harskit och viltdoft. Hurra!

Dagens viktigaste lärdomar:
Se den hund du har framför dig – och arbeta utifrån det du ser.
Detta har jag ju behövt påminna mig själv om förut men uppenbarligen behövs repetition. Vissa saker hos Dacke har jag tänkt ”med nästa hund ska jag INTE göra si eller så”. Till exempel så har Dacke aldrig någonsin haft några regler för hur han får ta sin leksak. Han försöker jämt sno den ifrån mig vilket resulterat i blodiga knogar mer än en gång. Aj.

Så det skulle jag absolut inte göra med nästa hund. Den skulle få ta leksaken först på signal. Vilket i och för sig är bra för mer än mina knogar men när jag har Totte framför mig så kan jag ju se att han skulle behöva vara lite mer ”olydig” än vad han är… vilket leder oss in på dagens andra lärdom:

Mer kaos och galenskap!
Totte är så duktig på de grund-grundfärdigheter för träning som jag lärt honom, som till exempel regler för lek, att han blivit lite väl… mesig. Sedan har säkert de senaste sju månadernas lugna inomhusträning gjort sitt till förstås. Det är för lite galenskap just nu. Jag tänker träna på lite mer actionbeteenden. Överhuvudtaget så ska vi leka järnet lite mer, nu när vi kan träna utomhus igen. Lekutveckling helt enkelt.
Och om någon tycker det verkar vara en paradox till anti-pipträningen så kan jag bara säga att det är det inte. Det handlar väldigt lite om det faktiskt. Fart och fläkt verkar istället få honom koncentrerad och tyst.

Vi filade även lite på ingångar och apportering i dag. Apporteringen har jag fått in ett morr i ;o) som blir intressant att lösa. Precis när han har gripit och jag håller emot så morrar han samtidigt som han drar fint och håller stenhårt. Nu ska jag ju inte hålla emot i det färdiga momentet så det kan ju lösa sig med att jag helt enkelt släpper – då morrar han inte. Vi började också få upp farten i gripandena, som fortfarande är försiktiga men de blir stadig bättre.

Ingångar: Han vänder upp för tidigt och backar sedan bak till rätt position. Jag ska belöna mer för att han söker sig längre bak innan han vänder upp. Men det får inte bli en U-sväng för det, vilket han har tendenser att göra ibland, han ska fortsätta med sina snygga bakdelsförflyttningar samtidigt som frambenen trampar på samma ställe.

Idag började jag också praktisera min nya modell för att arbeta med pip. Eftersom den inte är riktig färdig har jag inte publicerat den på bloggen, den kommer, men jag provade att bryta mjukt och fint när han pep mitt i träningen, och tog en paus genom att sätta mig med honom och klappa honom på bröstet i 10 sekunder. Att prova modellen väckte omedelbart nya frågor. Jag återkommer till dem!