Totte har blvit kär! Man kan ju förstå honom, dels är hon ju spaniel, dels har hon samma vackra färger som honom och så vill man ju bara krama henne när man ser henne, eller hur?
Bira är en clumber spaniel och har bott i vår gäststuga tillsammans med matte Marie under kursen för Thomas. Totte har liksom inte vetat vad han ska göra av alla känslor, han hoppar och skuttar framför henne, gör lekinviter, lägger hakan i backen, hoppar upp i luften, lyfter svansen som en plym och försöker även para sig med hennes huvud (den sistnämnda aktiviteten uppskattade hon inte). Den ursprungliga betydelsen av ordet kåt är glad och det dyker upp i mitt huvud när jag ser honom slå knut på sig själv framför Bira. Han är väldigt glad med en sexuell touch, skulle man kunna säga. ;o)
Söndagen började annars med att jag, när jag klev ur sängen, fick en djävulsk nackspärr. Därefter gick strömmen i huset när jag höll på att göra frukost och den är fortfarande delvis borta. Sedan började Totte yla som en stucken gris redan när vi svängde in på grusvägen som leder till Onsala och Vallda jakt- och viltvårdssällskap. När Totte kom ut ur bilen visade det sig dessutom att han var lite dålig i magen (det gick över). Pipandet och gnällandet fortsatte dock med varierad styrka i en timme och femton minuter.
Därefter gjorde vi dagens första övning, att gå jaktfot, och sedan tog jag två alvdeon för nacken och plötsligt var Totte mycket tystare, solen började skina och vi fick ännu en lärorik dag med Thomas.
Det finns många olika sorters spaniels. På kursen fanns cocker, jaktcocker, welsh springer och clumber. Sedan hade vi dessutom en förtjusande katt bland hermelinerna i form av Varga, en vorestehrvalp som charmade oss alla med sin ystra jakt på fjärilar :).
Jag bestämde mig för att lägga jaktfoten på höger sida om mig, av två anledningar. Den ena är att det är bra att lära hunden att gå på höger sida rent muskulärt, så att kroppen inte bara går högervriden utan även vriden åt vänster. Den andra är att jag håller på att pilla en del med det fria följet just nu och har inte jättestor lust att blanda upp den träningen med något som kan röra till det. För de flesta hundar är det nog inga problem, men Totte behöver inte den sortens utmaningar som eventuellt kan göra honom lite förvirrad och frustrerad (= pipig).
Det gick fort att få honom att fatta konceptet och jag bestämde mig för att lägga på en signal på beteendet nästan omedelbart. Signalen är att jag klappar mig lite på högerbenet.
I dag fortsatte vi också med sitt-träningen. I går arbetade vi i huvudsak med det frivilliga sittandet och lite med sättandet och i dag med själva sättandet – på kommando. En del av deltagarna tog fram visselpiporna eftersom de hade börjat träna in visselsignalen för sitt. Jag höll mig dock till att försöka få honom att sätta sig på kommandot sitt i svårare situationer.
Jag lekte igång Totte så att aktivitetsnivån skulle vara lite högre (i en jaktsituation är den ju så klart hög) och sade sedan sitt när han var i gång i full fart. Jag fick honom också att springa ifrån mig och sa sitt när han var en bit bort. Båda dessa övningar gick bra. Sedan tog jag fram bollen, lekte ganska häftigt med den, kastade den och sa sitt, men det var för svårt! Jag fick rådet att istället säga sitt, kasta bollen och ibland belöna med varsågod och succesivt flytta på kommandot så det hamnade efter att bollen var kastad. Jag ska också träna på sitt i andra situationer, till exempel på promenader när Totte är igång och springer en bit ifrån mig.
Vi tränade även på att hunden skulle lära sig att vända upp mot mig som förare, det vill säga göra ett sökslag åt vänster och sedan vända och göra ett slag på min högersida. Totte fick sitta vid min sida och se hur jag kastade en godisbit till höger om mig, sedan fick han springa och ta den. Medan han gjorde det vände jag mig åt vänster (riktade kroppen åt det håll han skulle gå) och kastade en bit åt det hållet.
De första gångerna såg han hur jag kastade men sedan kastade jag när han inte såg. Efter en stund fattade han grejen och jag kunde berömma varje gång han vände upp mot mig för att springa ut på min andra sida.
Madde med söta lilla jaktcockern Emma hade kommit en bit på vägen, så hon fick ge sig ut och träna i högt gräs med dummies och vi andra fick se prov på hur det kan se ut när en cocker snirklar sig framåt genom slag åt båda hållen.
På eftermiddagen tränade vi avlämningar. Det första jag lärde Totte som valp var att göra nosduttar mot min hand för att sedan få trycka leksaker i handen. Jag fick ändå fila lite på att han skulle trycka lite hårdare och även längre, det visade sig att jag nog har börjat möta upp när han kommer in med en grej. Jag sträcker fram handen och det har gjort att han släpper lite tidigare än förut. Duktiga lilla Toots var med på noterna och tryckte bollen hårt i handen efter en stund.
Dagen avslutades med en liten examen då alla fick gå jaktfot tio meter, sätta hunden, kasta en dummy för att sedan förflytta sig några meter åt sidan, fria hunden som då ska följa efter en (alltså INTE springa efter dummyn) och sedan låta den apportera och komma in och lämna av snyggt i handen. Jag var jättenöjd med Totte vars enda verkliga utmaning var att inte springa efter dummyn utan istället lyssna på ”fri” och komma efter mig innan han fick apportera. Med lite, lite hjälp klarade han detta fint.
Totte pausade idag både med och utan ben på sin filt och även i bilen en gång. Han låg två gånger och somnade på filten idag. Han var pipigare i dag än i går men han var tyst långa stunder förutom den hemska starten på dagen. I mitt knä var han helt tyst.
Generellt har helgen varit bra för mitt självförtroende som svajjat betänkligt den senast tiden. Det är väldigt arbetsamt med en ljudande hund och jag tycker att vi kört fast i många delmoment dels på grund av pipet men troligen också för att Totte faktiskt inte varit frisk med alla halsinfektioner som han haft. Jag är ju dessutom inte heller frisk. Det har hur som helst satt sig lite på mitt självförtroende och därför behövs sådana här helger då saker och ting fungerar över förväntan.
Det har varit roligt att få lite mer grepp på hur spanieljakt faktiskt går till. Thomas är en kompetent, pedagogisk och vänlig instruktör som anstränger sig för att möta varje ekipage på den nivå som just dem är. Några av kursdeltagarna uttryckte en lättnad över att man kan träna jakt utan att använda våld.
Nu ser jag fram emot att börja träna vattenapportering, det kommer Totte tycka är superkul tror jag, han är ju egentligen en förklädd säl.
Fler som bloggat om kursen: http://jessilove.com/?p=434
Tack Lena för att du så frikostigt delar med dig av tips från kursen. Fick flera aha-tankar att gå ut och pröva. Är såååå besviken att jag inte kunde vara med! Blir det fler tillfällen? Trolle tyckte ju att den kinesiska sälcockern kunde behöva lite konkurrens i charm.
Den kinesiska sälcockern håller med om att han är finast!
Intressant att läsa. Visst känns det bra då man går en kurs och bara känner sig sååå peppad efteråt ;0)
Kram
Va roligt ni verkar ha haft och vad många olika fina spaniels, framför allt den kinesiska sälcockern längst ner i bildkollaget ;-)