Nu har Totte och jag börjat jaga! Nåja. Men vi har börjat lära oss hur det ska gå till och vi har helt klart blivit väldigt intresserade av även denna gren inom hundsporten. Om man nu får kalla jakt för sport ;o). Thomas Stokke har hur som helst varit i Kungsbacka och lärt oss och ett gäng andra spanielägare (och en vorestehr) gunderna i jaktträning.

Idag gick vi igenom vikten av att utveckla bra belöningar samt öva upp bra rutiner kring användning av fri- och varsågodkommando. Jag har lagt mycket arbete på både belöningar och träningssystem men jag upptäckte ändå saker i min egen träning som förvånade mig. Till exempel att jag inte hade riktig stadga i stadgebeteendet sitt efter att jag klickat och belönat. Han gick ofta upp innan jag hade gett honom frikommando.
Jag vet ju varför; i träning av skiften i fjärren (som jag tränat mycket på sistone) har jag ju frivilliga skiften och jag tar också upp honom med en godis så att han ska kunna erbjuda ett nytt sitt. Det tog inte lång stund innan jag fick tillbaka en hyfsad stadga men det krävdes lite koncentration från mig, minsann. ;o)

Sedan ägnade vi oss åt att ta fram frivilliga sitt under gång och störningsträning av beteendet sitt. Det var väldigt roligt att se Totte som satt kvar trots att mina träningskompisar bland annat kastade döda fåglar både över huvudet på honom och precis framför framtassarna. Det ska bli roligt att göra det där ännu svårare! Målet är ju att Totte ska sätta sig så fort det flyger upp fågel framför honom – uppflygande fågel ska vara en signal för sitt. Han fick också, som belöning, springa fram till en död kråka och lyfta och bära den. Spännande tyckte Totte som aldrig förut burit en fågel. Han verkade verkligen gilla det. :)

Och trots all träning jag lagt på att han ska hugga ordentligt i leksaken, hålla hårt och slita i den och inte släppa så bar han så mjukt och fint i fågeln! Inte för att jag hade trott att det skulle bli på något annat sätt men det finns ju en del olycksfåglar som kraxar kring just det där. ;o)

Efter första dagen var jag alldeles häpen över att Totte klarade att flera gånger lägga sig och vila, både under fikastunder och genomgångar i storgrupp och att han var väldigt tyst när de andra tränade – så länge jag satt hos honom. Men han klarade också att lägga sig bredvid mig när jag stod upp, och det utan att sätta igång och pipa. Framsteg!!!

Däremot ballar han ur helt när jag är med och leker och tränar med de andra. Det är alldeles för svårt! Han var dock tyst så länge han hade sitt märgben och kom åt märgen i det. Det blev komiskt dålig antiträning. Jag pillade fram lite märg och kletade fast det på insidan av benet. Så fort det tog slut började Totte yla och skälla. Jag sprang då lydigt och pillade fram mer märg… Men jag sket faktiskt i det idag, jag ville kunna hjälpa dem jag tränade med och jag står inte ut med att han sitter och hetsar upp sig under tiden, det hade varit ännu värre.

I slutet av dagen kunde jag också lämna honom i bilen, jag satt en stund i framsätet, han la sig och då kunde jag gå därifrån. Även det är ett stort framsteg. Det är underbart att känna att den träningen börjar ge resultat.

I morgon ska vi bland annat träna jaktfot. Det ska bli skoj! Nu ska jag stupa i säng. Totte sover som en gris sedan länge… Det tar på krafterna att ha roligt!