Häromdagen fick jag höra att jag inte var tillräckligt mycket chef över min hund. Jag blev otroligt frustrerad och irriterad av en enda anledning. Jag förstod nämligen inte vad som menades.
(Jag menar: Tänk på alla olika chefer du har haft! Vem ska du använda som förebild när någon säger att du inte är tillräckligt mycket chef? Och är chefsbegreppet verkligen relevant i hundträning?)
Efter att ha talat om att jag inte förstod vad som menades fick jag en förklaring som gick ut på att eftersom Totte lämnar mig ibland och försvinner in i dofternas värld eller måste undersöka/hälsa på en hund som tittar på oss när vi tränar så är jag inte tillräcklig chef över min hund.
Jag bekräftade de faktiska omständigheterna att han släpper mig MEN sa att enligt mitt sätt att se på det handlar detta fram för allt om störnings- och miljöträning. Vi har inte varit ute särsklit mycket på olika platser det senaste året. Kanske har vi tränat på någon annan plats än vardagsrummet och den egna gräsmattan cirka tio gånger det senaste 1,5 åren.
Detta har vi alltså inte tränat på tillräckligt mycket. Och inte tillräckligt medvetet heller, det kan jag inte sticka under stol med. Kan jag då begära att Totte ska kunna det?
Nej, det kan jag inte. Men själva påpekandet – att han lämnar mig för andra utflykter – är ju huvudet på spiken förstås. Och häromdagen tyckte ju en träningskompis att jag lockade på honom när han gör annat. Så två kommentarer på samma tema på en vecka får mig ju givtevis att fundera på vad jag bör göra för att förbättra det här.
Så nu har jag bestämt mig för att träna det på det sätt som jag tycker är bäst. Syftet med träningen är i grunden att Totte ska lära sig vad träning tillsammans med mig innebär. Nummer ett är att det ska vara skitkul!!! Och det finns regler och system i träningen som jag vill att han ska lära sig. Till exempel:
– Filten är en pausplats där du är när du inte är uppe och tränar med mig
– Så fort du är uppe från filten så är det fokus på mig som gäller
– Nosa får du göra som belöning för bra utfört arbete
– Leksaker tas när jag har gett kommando
Och så vidare… Låter det strängt? Allt beror på hur jag tar mig dit och vad konsekvenserna blir om han ”bryter” mot reglerna! Ingen hund kan bara det där – hokus-pokus – utan det måste ju läras in. Och jag lär in det med lekfullhet, i små steg, kreativa övningar som gör att Totte fattar galoppen. Allt positivt. Det existerar ingen kravfas.
Mitt mål är att Totte ska ”vara i bubblan” tillsammans med mig. Lämnar Totte mig på en ny plats – tja, då har jag inte tränat det bra nog. Då blir det bakläxa till mig och jag får se över vad jag kan göra.
Alltså: Nu fokuserar jag på att träna så mycket jag bara kan på nya platser. I nästa inlägg kommer jag ge ett konkret exempel på hur jag lägger upp träningen utifrån den nivå vi är på nu.
Bra skrevet! : ) Herlig å lese bloggen din!
Haha, Jenny, du förekom mig, men du kan ju själv läsa min syn på chefsbegreppet… :)
”En chef är en person som leder en grupp eller en verksamhet. Chefskapet kan innefatta beslutsfattande, förmedling och inhämtning av information, styrning, uppföljning, lönesättning…Chefen ska se till att det löpande arbetet sköts…Chefens viktigaste uppgift är att leda och fördela arbetet så att medarbetarna kan utföra de uppgifter som krävs för att verksamheten ska kunna nå sina mål. Ledarskapet är avgörande för att medarbetarna ska känna engagemang i sitt jobb. Chef och arbetsgivare behöver kunskap för att kunna genomföra sitt uppdrag.” Wikkipedia
Står ingenting om tvång eller att kräva blind lydnad, nu kanske inte wikkipedia är bästa referensen, men ändå.
Gleder meg til fortsettelsen :)
Här är det definitivt Bacillen som är chefen, vi skulle aldrig våga drömma om att ha det på något annat vis, det har han för länge sedan sett till ;)
Skämt åsido. Hela chefsgrejen är ju löjlig.
Men att fundera över hur man lär hunden ta träningsansvar och hur man stannar i bubblan och hur man undviker att förstärka okontakt genom att locka på hunden, det är viktigt!