Vi har varit i Härjedalen och levt fäboliv.
Nästan varje eftermiddag kom det åska över bergen och då satt jag och hundarna och tittade ut på regnet. (Fast Dacke spanade mest efter getter).
Våra närmaste grannar var nämligen tre sociala och nyfikna getter:
Dessa tre getter vandrade så klart lösa och lediga vilket innebar att de varje morgon stod på vår farstukvist och kliade sig, gnagde lite på trappan samt hoppade upp och ner på vår bils motorhuv… eller på kofångaren:
Dacke höll på att kasta sig genom fönsterrutan första gången han såg dem vandra förbi utanför förstret. Han satt i timmar och stirrade ut – i fall att de skulle komma förbi igen. Till slut fick vi ställa upp kompostgaller som gjorde att han kunde lägga sig ner och slappna av. :o)
Den som väntar på något gott...
Han har absolut sett getter förut men det måste varit det faktum att de gick runt lösa överallt som gjorde honom helt galen…
Det blev koppel på även för Totte (det hade det i och för sig varit ändå för i fjällen är det förbjudet att ha hundar lösa). För i år är det nämligen lämmelår och de små söta marsvinsliknande djuren som låter som kringvandrande pipleksaker var ÖVERALLT. Eller hade varit överallt och spridit sin doft. (Jag fångade tyvärr ingen på bild, mest för att jag alltid hade minst en hund med mig och då var det svårt att langa upp kameran…)
Jaha, detta är alltså dagens frukost?
Tänker du säga varsågod, eller?
Nähä. Men då tar jag väl och smakar en liten b...
Det blev med andra ord en rejäl utmaning att ta ut Totte i det halvhöga gräset på vallen och träna. Det mesta brukar ju gå om jag har hans mat med, men nu var det bara att belöna med att få nosa som funkade optimalt – inledningsvis. Jag hade honom i långlina och klickade först för kontakt, sedan för ingångar, fritt följ, skiften mellan sitt och ligg, stå, läggande under gång och inkallning. Jag blev otroligt förvånad över att det gick så bra! Han var väldigt snabb på att springa i väg på ”gå och nosa” eller ”varsågod” och jag fick bryta hans belönande genom att lugnt hämta honom när han nosat runt en stund. Men på slutet kunde jag klicka även för nosandet och han tog sedan belöning ur min hand.
Jag lät honom också leka kamplek och inte förrän han var engagerad och totalt uppslukad av leken fick han gå och nosa. Han fattade det fort och drog för glatta livet med det fina cockermorret påkopplat. Leken var intressant nog det alllra svåraste, i början fick jag nästan inte igång honom utan han stod och nosade i luften och vände bort huvudet (!) från leksaken. Jag är dock jäkligt ihärdig och ger mig inte förrän han börjar leka. Så fort han började gav jag ”gå och nosa”-kommando. Sedan längde jag lekstunden och därefter började jag belöna inkallningar, med mera, med leksak och det funkade bra.
Det var nog en av de svåraste miljöer jag tränat i med Totte faktiskt. Så jag är sjukt nöjd med hur jag kunde få honom att jobba fokuserat. Och detta genom att använda miljön som belöning. Är inte klickerträning helt fantastisk!?! Miljöbelöningar öppnar upp för mycket smart träning.
Och på tal om positiv och smart träning, läs gärna detta:
http://susangarrettdogagility.com/2011/08/the-possibilities-in-dog-training/
