Nu har jag i två veckor försökt ladda upp en ganska lång och beskrivande film om hur jag lärt in ställande under gång med Totte men av någon mystisk anledning så vägrar You Tube ta emot filmen, jag vet inte varför och jag vet inte hur jag ska lösa det, morr.

Så i väntan på det så tänkte jag berätta om min senaste störningsträning istället. (Tyvärr utan film även om det finns på film så hade jag glömt att zooma så vi är tre prickar vid horisonten, helt ointressant att titta på tyvärr…)

Jag jobbar på med att vänja Totte vid nya platser och att kunna vara i bubblan med mig och träna utan att få för sig att göra annat. Jag är helnöjd med hur träningen fortskrider!

Häromdagen hade jag med mig Dacke till klubben en tidig morgon när ingen annan var där. Jag strösslade ut Dackes frukost (torrfoder) på en yta som var kanske 4×4 meter och lät honom käka. Under tiden övade Totte och jag fritt följ runtomkring, nära och till slut gick vi över den plats där all mat hade legat (och delvis låg fortfarande).

Jag hade långlina på Totte – just in case – men den behövde jag aldrig ta i. Han kikade snabbt på Dacke några gånger men gick sedan snabbt över till att gå ett fokuserat och engagerat fritt följ. I början hade jag ganska hög förstärkningsfrekvens men faktiskt inte alls något kulspruteklickande. Jag kunde gå flera steg redan från början och till slut kunde vi gå cirka 10 meter utan problem.

Jag lekte också över den platsen där maten låg utan att han släppte kampleksaken.

Det intressanta var att återigen så funkar störning som en signal för Totte. Jag hade tränat fritt följ utan Dacke i närheten en stund och det var ganska oengagerat och Totte var rätt störd av att det var väldigt blött på marken, han sprang liksom bredbent och stelt och när han fick varsågod till externbelöningen så travade han till den… hmmm…

Men så fort jag släppte ut Dacke och lät honom vara med så vaknade den lille cockern till liv. Han gick igång på konkurrens – så fort Dacke var nära oss när vi lekte så morrade Totte extra högt och han sög liksom tag i det fria följet. Och när jag la till störningen med maten på marken så blev det ännu bättre.

Flera gånger under det här träningspasset (innan jag började störningsträna) fick han också korn på dofter på planen och ställde sig och vädrade i luften mot det som doftade. Men han släppte det och återgick till mig, bra, bra. (bara för någon vecka sedan hade han låtit doften dra iväg med honom och han hade sprungit dit).  Allt mitt jobb att störningsträna dofter börja sakta men säkert ge resultat.

Störningsträning är ett suveränt hjälpmedel helt enkelt!