Det finns något ironiskt med att Maria Brandel är här för att hålla kurs tack vare att det var jag som ville träna för henne och därför tog hit henne – och så har jag kunnat vara med EN dag av fyra med hund… Men, men; jag är inte bitter. ;0)

Att vara observatör har dessutom onekligen sina fördelar; du kan ha fullt fokus på att insupa det som händer och sägs i rummet och du kan anteckna massor. Och så kan man ju fota! Här kommer några foton med lite tillhörande text, lite smått och gott med sådant som jag snappat upp under de här dagarna:

Det roliga med att studera den här gruppen är att alla har höga ambitioner men är på helt olika nivåer. Alltså finns det vissa teman som går igen men på olika nivåer, vilket är jätteintressant. Ett sådant den här gången var fotgåendet. Vi fick se allt ifrån hunden som precis börjat vända upp från baklänges fritt följ och börjat gå framåt, till hunden som ska starta eliten i sommar.

Vi hade några momentpass då alla fick välja vad de behövde träna på. En uppsjö av grejer fick vi se. (Utöver dessa pass blev det träning av gruppmoment samt tävlingsmässiga kedjor).

Emilie med unghunden Elit.

Fritt följ: Momentet man kan detaljpilla ihjäl sig på, var ett populärt tema, som alltid :o). Allt handlar ju om vad man själv har för mål. Vill du så skulle du nog kunna fylla dina träningspass med enbart detta och ändå inte få det PERFEKT; position framåt, närhet till föraren, förflyttningar, tempo, vändningar, rak hund, inte flyta ut med bakdelen, huvudet och blicken, avstånd till föraren, tassarnas rörelser, följsamhet… och så vidare i all oändlighet.

Vi pratade också om att i fall man vill ha ögonkontakt med sin hund under ff eller linförighet så gäller det att inte ha huvudet på ett sätt så att det blir dubbelkommando. Ansiktet och huvudet ska vara riktat framåt men man kan dippa hakan lite mot bröstet i så fall.

Den här fina positionen och attityden hade Elit:

 

Förutom fotgående fick vi se en del kryp. Jenny har shejpat fram krypet hos Vixhen och är i början av inlärningen. Vi fick se lite hur hon jobbade med Vixhen från sidan först.

Sedan fortsatte hon med att jobba med krypet då hunden var framför henne. Marias kommentarer handlade en del om att det är viktigt att få in mycket stillhet, tyngd och lugn i krypet och också om belöningsplacering. Man behöver inte ha så bråttom framåt utan hellre jobba med att få tekniken rätt innan man länger antal krypsteg.

Personligen tycker jag det här är urtråkigt att träna. Jag tycker det är svårt att få till något bra och har behövt jobba länge på en nivå som är så låg att det handlar om att belöna hunden för att den rycker lite framåt och är på väg att lyfta ett bakben, typ. Så det var rätt skönt att höra att man kan ta det ganska piano för att få till den där tekniken.

Jenny belönade från en skål vid sidan om sig för att Vixhen inte skulle bli så fixerad vid hennes händer. Maria påpekade att belöningsplaceringen är viktigt här, att aldrig ta upp handen högre än hundens nos utan föra handen från skålen nästan längs med marken fram till hundens mun, eftersom man vill att hunden ska tänka nedåt och inte uppåt.

Det var många i gruppen som ville (och behövde ;0)) jobba med att hunden ska kunna tänka och göra trots att man har skålar eller leksaker utplacerade eller händerna fulla av godis. (Jag är en av dem!) Jag vill kunna träna med händerna fulla av godis utan att hunden ägnar handen en blick, eller buffar på den. Maria uppmanade oss att träna på det separat, det kan ju vara ganska kul träning som man lätt kan göra hemma i köket om man vill.

 

Catta med godingen Sam jobbade en del med framförgåendet, där det inledningsvis handlade om att Sam skulle stå helt stilla med fokus framåt. Söta Sam stod som en stenstod – här har vi en vältränad jakthund där stadgan är livsviktigt – och provade lite var han skulle ha huvudet. Han bestämde sig för en stund att använda mig som target :0) därför tittade han nästan rakt in i kameran.

 

När huvudet var riktat rakt fram kastade Catta godiset över huvudet på honom. Maria påminde om att inte fastna på det här stadiet för länge utan att rätt snabbt börja gå. Annars kan det helt enkelt bli rätt svårt att få hunden att röra sig alls…

Så det blev nästa steg för Catta och Sam. Efter lite experimenterande med olika sätt för att få honom att lossna så började han förstå att det gick att gå framåt mot en figurant som kastade belöningen mot honom. Det utmärker överhuvudtaget arbetssättet som Maria uppmuntrat till; att våga prova olika sätt och se vad som verkar funka på just min hund. Det är väldigt roligt att få sitta bredvid och titta på det arbetet!

Åsa med finaste Valle tränade bland annat ingångar med fart:

Maria hjälpte till med att få upp farten på Valle.

Ingångar var överhuvudtaget ett återkommande tema för flera av ekipagen: Frivilliga ingångar, ingångar med fart, ingångar med apporten. Ingångar vid apportering hade lite samma tema som ingångar i största allmänhet; att de ska vara tillräckligt djupa.

På rätt hög detaljnivå fick vi se Vixhen göra några riktigt fina ingångar utan apporten som fortfarande var fina med apporten men inte riktigt lika fina som utan.  Lösningen blev att klicka och belöna för djupare ingångar (utan att hunden vänder upp) och hunden fick ta leksaken genom att passera mattes vänsterben och runda bakom eftersom matte höll leksaken i högerhand. Matte försöket vänta längre och längre med klicket så hunden fick det när den var på väg förbi hennes vänsterben utan att börja vända upp för tidigt. Det gav resultat redan efter några repetitioner.

Valle pausar fint på sin filt så fort matte Åsa ska prata med instruktören:

 

 

 

Så här kan man också pausa, med mys:

Kan bli lite blött bara…

Det ska vara en aussie i år! Verkligen härliga arbetshundar och den ena vackrare än den andra. Vixhen med sin silverman och olikfärgade ögon, Elit den orange- fräkniga skönheten och så Lyxa; alltid lika mild och vacker. Elit och Lyxa är helsyskon från två olika kullar och det är Emilie som är den stolta uppfödaren!

Lyxa.

Lyxa och matte Mia fick vi bland annat se börja träna framåtsändandet. De är uppflyttade till högre och även till lydnadseliten och filar annars mycket på detaljer inför de högre klasserna. Men här var det  i princip ett nytt moment som skulle påbörjas. Jag tycker det verkar apsvårt, ett av de svårare faktiskt. Jag ska verkligen börja träna på det snart också. Det absolut svåraste måste ändå var att få hunden att lära sig att växla tempo – utan kommando – efter en viss sträcka? Maria pratade lite om att räkna galoppsprång bland annat, men jag måste erkänna att precis här var jag så trött i huvudet så jag missade halva beskrivningen så jag hoppas Mia kommer beskriva det lite mer på sin blogg ;0)…

Emma med sötaste charmtrollet i sällskapet; Siri, tränade bland annat ligg och sitt som hon börjat sätta signal på.

Mycket, rolig och bra lek fick vi se också. Appropå lek så är det något som Maria gärna återkommer till på olika sätt. Nu när hon själv har valp igen så tänker hon mycket på vad i leken hon gillar som till exempel handlar om grunderna i apporteringen. Om hon gillar det hunden gör så utvecklar hon det men om den gör saker som hon inte vill ha så försöker hon omforma det i leken.

Det är väldigt roligt att få följa de unga hundarna (vi har tre i gruppen) för det händer så mycket med dem mellan gångerna.  Man ser liksom hur hjärncellerna verkar landa mer och mer på sina platser, hur de får mer kontroll på sina gängliga kroppar och hur de orkar mer och förstår mer hela tiden.

Siri försökte även någong gång med sitt paradnummer; springa i full rulle till närmaste människa och love-bomba. Väldigt svårt att motstå men Fröken var ståndaktig.

 

En annan grej som Maria återkom till under helgen var det här med att våga gå vidare i sin träning. Bli inte kvar på ett stadie för länge, är hennes tips. Försök förändra något litet nästan hela tiden, så förutsättningarna förändras lite hela tiden. Om hunden lade sig en halv meter rakt framför dig när du hade huvudet vänt mot den en gång så försök få den att lägga sig en meter bort eller lite mer till höger, eller när du vrider på hvuudet åt vänster och så vidare.

Detta och att sätta på kommando har blivit mina favoritkäpphästar. När vi pratade om att lära den unga hunden kommandon så föreslog jag att man borde sätta på ett nytt kommando vid varje träningspass :o) men okej då, jag överdrev lite. Ett i veckan tyckte jag däremot lät som en bra nivå. Det ska jag göra om jag får valp i sommar!

Och på tal om valp så fick jag äran att bli tuggad på av en liten piraya med sylvassa tänder, aj, aj!  Här visar den blivande lydnadschampionen Signe vad man kan eller kanske bör göra med en kon: