Oj vad jag inte har någonting alls intressant att skriva om egentligen.
Men Totte mår i alla fall lite bättre för tillfället. En låg dos Medrol (kortison) och Hills w/d har gjort honom smärtfri, gurgel-i-magen-fri, och gjort så att avföringen är torr och fast. Lite gummiaktigt faktiskt. Idag tittade jag närmre på fodrets innehållsförteckning och upptäckte att innehållet var spannmål, kött och animaliska biprodukter (vad nu det är). Majs och korn var spannmålsprodukterna, det som många annars varnar för. Ägg och äggprodukter och cellulosa fanns också med i innehållsförteckningen. Jag gissar att det är cellulosan som torkar upp allt så fint.
Totte verkar på rätt så bra humör – vilket är skönt – men han har för låg energi, även om den också är bättre än innan. Men det kan ju lika bra vara biverkningar av ett lågenergifoder och kortisonet (om än i låg dos). Det är ju omöjligt att veta vad som är vad i den här soppan.
Hans kondition är dessutom usel men jag försöker att gå igång honom med lite längre promenader så får vi se vad det ger.
Annars ligger vi lågt. Jag fick ett infall häromdagen när han var väldigt pigg och tränade att han fick söka upp min sida för att gå allt längre sträckor fritt följ och det gick överraskande bra. Så dagen efter försökte jag träna lite fart in i rutan men det fick jag lägga ner direkt för där var ingen motor inmonterad denna dag i vovven.
På promenaderna har jag ofta med kaninbollar och dummies så får han göra några sök eller markeringar om han känns ok. Och ibland tränar vi lite på visselsignalerna, fram för allt stoppsignalen. Är det fint väder så gör vi en avslappningsövning på promenaden också. De går bättre och bättre, han kan sitta och ligga tyst allt som oftast.
Tack föresten för alla tips och historier, både här och på mail, som jag har fått. Det är jätteintressant att få veta hur andra med hundar med kroniska tarminflammationer har gjort. Alla verkar ha gjort rätt olika men vissa mediciner och åtgärder återkommer. Vissa har berättat om sina förfärligt sjuka djur som inte klarar minsta stressituation, inte ens positiv stress, men när de lagt ner alla ambitioner om att tävla och dessutom hittat en bra medicin har hunden haft ett bra liv ändå.
Jag har haft, och har väl fortfarande, en slags sorgeperiod där jag bara måste acceptera läget utan att kunna ha några förväntningar på att komma vidare i min träning med Totte. Vi får se, det kanske går att göra lite av varje i framtiden -det är ju det jag fortfarande hoppas på – men just nu har jag ingen aning. Just nu känns det som om vi mest ska se hur medicin och mat fungerar och hitta en högre lägsta nivå som är stabil så att hans liv blir bra. Sen får vi se.
Veterinärer med specialintresse och kunskap i magtarmstörningar: Elna Williams på Västra, Karin Nyman på Blå Stjärnan Borås och den mest erfarna men lite längre att åka Linda Toresson Helsingborg.
Tänk Crohns sjukdom så har du fler behandlingsalternativ: Dipentum, Entocort, Atopica. Elimineringsdiet 8-12 v bestående av endast en färsk proteinkälla exv renskav. Ja, det finns mycket man kan göra men alla blir inte bra. Biopsier utgår jag från att ni tagit, och uteslutit tarmparasiter? Vid kortisonbehandling förresten så är det inte direkt någon poäng med att ligga lågt i dos i början av behandlingen, då tar det bara längre tid.
Jenny; ja det är ju märkligt hur vi går bredvid varandra i det här… kram tillbaks
Åh, det känns precis som det är mina tankar du har skrivit ner. Stor kram Lena.
Mia: Tack för stöd, du vet ju, ja det är en lite jobbig tid nu men det gäller att se ljusglimtarna också och det gör jag faktiskt, det är väldigt mycket skönare att inte vara så orolig jämt tex, nu när han mår lite bättre. kram
Maria! Verkligen intressant att höra det här med acceptans. För mig är det dubbelt. Ibland känns acceptans nämligen som att ge upp – och det vill jag helst inte :). Ge upp drömmar och förhoppningar tex. Jag går fortfarande till akupunktören, i går tog vi den tredje behandlingen. Jag kommer fortsätta med det tills vi har provat att fasa ut kortisonet. OM Totte blir mycket bättre så kommer jag ju aldrig få svar på vad det var som hjälpte… Men eftersom jag vet att akupunktur är bra i många avseenden så tänker jag fortsätta så länge det känns meningsfullt. När kortisonbehandlingen är slut bör dock akupunkturen ge resultat efter några behandlingar till, enligt akutpunktören, annars avbryter vi nog den. Akupunkturen ska man föresten vara lite försiktig med om man är i början av kortisonbehandlingen, eller om man ger hög dos, eftersom den ger kortisolet en extra skjuts. (T får bara 4mg.)
Jag har förtroende för min veterinär i många avseenden men veterinärer är sällan experter på näringslära (enligt min veterinären som själv sagt det) eftersom det inte ingår så mycket i utbildningen. Dessutom är min erfarenhet att veterinärerna (två har varit inblandade i Tottes sjukdom) har fullt fokus på att ta bort symptomen, inte att egentligen hitta en grundorsak. (De har tex inte alls pratat om stress med mig – men det är något som jag har hört från andra kolithundsägare kan vara en våldsam trigger, även positiv stress). Och det är då jag känner att jag måste ta reda på mycket själv… Jag förstår iofs deras fokus på lindring, eftersom kolit på hund är ju så obeforskat. Jag är i alla fall nöjd med att de är väldigt öppna kring att resonera om olika behandlingar osv också: Ingen av oss har alla svar och DET har jag i alla fall accepterat :). Men kanske ska jag försöka hitta en kolitspecialist? Finns det, precis som det finns ortopeder? Det hade varit så intressant med en större studie kring kolit och vad som gör hundarna bra/bättre!
Jag hade gärna hört mer om alternativa behandlingar som du tänker på. Tack för ditt inlägg!
Jessica: Ja det gör vi!
Det ÄR en sorgeperiod att ta sig igenom, när man märker att det man planerade inte blev så som man ville… Man blir både nedslagen, besviken och ledsen innan man kan acceptera det fullt ut. Och så har man all rätt i världen att känna,
Skönt att höra att Totte är lite bättre <3
Håller tummarna för stabilisering. Tänkte att vi kunde gå en promenad ihop någon gång.
/Jessika
Hej!
Bra att han mår bättre. Jag är som veterinär nyfiken på hur du ser på akupunktören nu? går du fortfarande dit?
Jag möter många patienter som Totte och upplever att deras ägare ofta har svårt att acceptera hundens sjukdom och att de (oftast) måste ge kortison. Många provar alternativa behandlingar och förstås färskfoder. Kanske är det många som blir bra – det är ju de som inte blir bra som kommer tillbaka till mig.
Hoppas att du har hittat en veterinär du har förtroende för, det finns fler behandlingalternativ än de ni har provat hittills.