Vi har varit på resande fot i några dagar och tillbringat några dagar i Dalarna. Jag tycker det är perfekt att resa med valp (om den inte är åksjuk förstås!) för man får en massa bra miljöträning utan att behöva anstränga sig ett endaste dugg.

På vägen upp från Kungsbacka till Hedemora stannade vi och fikade på en bensinmack där de precis höll på att bygga om hela macken och området runtomkring. Det dånade fram stora lastbilar, grävskopor och diverse stora brötiga maskiner. Där satte vi oss och fikade i gräset. Tassla brydde sig inte ett dugg, hon var mest intresserat av fikat…

När vi kom fram bodde vi på en bondgård med två stora, snälla hundar, ett gäng hästar utanför fönstret, katter, hönor och gäss. Tasslas hals blev lång som en giraffs när hon såg gässen :0) men så är hon ju en fågelhund också. De andra djuren var mest spännande även om det var lite läskigt när alla sex hästar galopperade förbi oss på tio meters avstånd, då vände Tassla och sprang åt andra hållet men hon vände lika snabbt tillbaks till mig igen.

En dag var vi på marknad. Tassla blev oväntat en liten sensation som lockade mer besök än vissa av de där stånden som var utplacerade på rad i centrum av den lilla byn. Jag vet inte hur många som kom fram och ville klappa – mest vuxna faktiskt – och alla ville prata om sina egna hundar också :0) väldigt sött. Ett äldre par kom fram till oss efter att vi varit där i nästan en timme och sa ”vi har spetsat in oss på er ända sedan vi såg er komma” och sedan hade vi ett långt samtal om våra fågelhundar (de hade flat nu men funderade på om en cocker var en lämplig hund nu när de höll att bli lite äldre). Totte gjorde bra reklam för rasen och charmade dem så som bara han kan.

Det pågick en folkmusikfestival samtidigt som vi var där och Tassla satt länge helt stilla och lyssnade på tio fiolspelare som drog ett gäng folkvisor på marknaden. Hon lade huvudet på sne men verkade inte helt övertygad :0).

Under de här dagarna har Tassla fått åka in och ut ur bilen, sova några timmar i bilburen, äta mat i bilen, sitta och kika på det som händer utanför utan att få komma ut och överhuvudtaget fått många goda erfarenheter kopplat till bilen.

Hon har även badat igen. Jag fick hjärtat i halsgropen när hon ramlade i med ena frambenet och fick hela huvudet under vattnet i flera sekunder innan jag fiskade upp henne. Men hon hostade och fräste lite och så spatserade hon vidare. Nästa dag gjorde hon om den där grejen med att doppa hela huvudet under vatten och dagen efter gjorde hon det IGEN. Då tänkte jag nästan att nu är det kört, nu blir hon rädd för vatten. Men fjärde dagen var vi på en liten strand som var väldigt långgrund och Totte var ute och simmade och njöt en bit ut hur länge som helst. Tassla lekte i strandkanten med sin vanliga entusiasm – hon rusade också rakt ut i vattnet flera gånger, hoppade runt och blev genomblöt men verkade inte alls rädd. Härliga lilla hund!

På vägen hem igen stannade vi och åt lunch på en uteservering i Lindesberg, precis intill huvudgatan och med folk och fä som passerade bakom ryggen på oss. Tassla uppförde sig som om hon var värsta stadsråttan och var även nu mest intresserad av vår lunch. Senare på dagen körde vi till i Örebro och sov på vandrarhem. Inte en gräsmatta så långt ögat kunde nå, så då fick hon lära sig att gå på toa på asfalt… Dessutom åkte vi hiss, mötte en rullstol, en man med en käpp (hon rusade efter och försökte ta den men jag hade tack o lov koppel på) och folk som drog på resväskor med hjul. De där väskorna var lite, lite läskiga först men så fort de passerat så sprang Tassla glatt efter dem…

Nu är vi hemma igen vilket valpen friade med att kasta sig över alla leksaker som hon inte sett på flera dagar. Därefter utvecklade hon på fem röda beteendet ”hur man puttar bort kompostgallerna så man kommer ut i hela huset”. Helt orädd. Hm, det där sista hade vi klarat oss utan men resten har varit himla bra! ;0)