Hjälp! Jag har fått en valp som är helt manisk med att stoppa in saker i munnen OCH svälja dem.
Det är inte vad som helst utan tyg – helst strumpor, underkläder, nattlinnen, delar av mina klänningar, band av alla slag (inte bara BH-band), garnnystan och så vidare. Eftersom hon nu är lite större så lyckas hon faktiskt pressa ner en strumpa i svalget – och håller på att kvävas.
Idag kom husse ut ur duschen och då hade Tassla brutit sig ut ur sin inhägnad (köket) där inga farliga saker går att tugga på och fått tag på en strumpa (trots att vi numera lägger alla kläder och tyg osv någonstans där hon inte när dem). Den hade hon uppenbarligen faktiskt lyckats mer eller mindre svälja och sedan kräkts upp den tillsammans med lite mat och nu var hon på väg att svälja den igen men husse lyckades förhindra det.
Saken var den att hon var väldigt stirrig och uppstressad och hade väldigt svårt att varva ner efter detta. Och sedan var hon helt utslagen av trötthet.
NU är hon sitt vanliga jag igen men vi är ju livrädda!
I går drog jag ut en del av mitt garnnystan ur halsen på henne – en fem decimeter lång tråd om jag halade upp ur halsen på henne!
Jag har aldrig träffat på en sådan manisk sväljare förut. Jag har träffat många valpar som stoppar vad som helst i munnen men det gör inte Tassla. Hon tar gärna saker på promenaden, bär dem en bit och släpper sedan. Det här verkar vara något annat än bara ”valp som stoppar lite av varje i munnen”.
Kan hon ha ont i halsen? Hon har kliat sig en del runt halsen på sistone – och det är inte öronen för de har vi precis behandlat för svamp och de ser jättefina ut. Det verkar inte heller var öronen hon kliar nu.
En annan trolig orsak är om hon har ont i magen. Då vill man ju gärna ha ner saker i magen, som lugnar. Men hon har ingen konstig avföring och hon får mat fyra gånger om dagen så magen är nästan aldrig tom.
Eller kan det bara vara så här och växer det i så fall bort?
Är det någon av er som har erfarenhet av detta?
Nu måste jag valpsäkra hemmet riktigt ordentligt för det här kan ju gå riktigt illa.
Tack för att ni delat med er. Jag fick en del tips på Fejjan också, som bla gick ut på att tänka rätt foder, ge mkt ben att gnaga på och att vara iskall och inte försöka ta strumporna utan låta henne svälja, kräkas, svälja kräkas tills hon tappar intresset, typ. Jag har nog för svaga nerver för det där sista :0) så det blir nog en kombo. Och KÄRA NÅN vad bra jag kommer bli på att städa, till husses stora glädje (jag är en slarver, det är inte han).
För två veckor sedan fick jag åka in med min snart 10 månaders Border Colllie. Han hade lyckats svälja ett band av gummi (som man trär pärlor på) som satt fast i tarmen. Min 6-åriga dotter hade varit olydig och släppt in honom i sitt rum. Strumpor har han spytt upp och ett tag undrade jag var alla dessa strumpor kom ifrån då jag inte saknade en endaste strumpa men det visade sig att när vi var hos pojkvännen så sprang han in i tonårsrummen och snodde strumpor. Det är ett gissel för imorse tog jag ögonen från honom i någon sekund och plötsligt hade han en plastpåse med gulgegga i munnen på väg ner i strupen. Då var han kopplad med 1,5 koppel. Jag har kört med skvaller träning på saker som ligger i backen och det fungerar bra men bara om jag är med på noterna. Problemet är att man inte alltid är det….
Detta är inget roligt problem!!
Jag hade en hel del bekymmer med Doris när hon var liten, var då framförallt strumpor. Än idag 10 år gammal visar hon sin enorma förtjusning för dessa och plockar upp/fram dem från alla möjliga och omöjliga ställen.
För henne gjorde vi det till en grej att faktiskt få bära dem, rullade ihop några stycken rätt hård så de blev en så stor boll som inte var svalbar (detta var när tubsockan fortfarande fanns).
men men…
http://www.usask.ca/wcvm/herdmed/applied-ethology/behaviourproblems/picabeh.html
Shejpa svalde en massa strumpor när hon var liten. Sedan kom de upp och då ville hon inte lämna ifrån sig dem igen, så hon lärde sig att svälja igen så fort den kom upp i munhålan. Effektiv rackare. Det gick alltid bra när hon var liten (jag utvecklade tekniker för att låtsas att jag inte såg henne) och sedan var det lugnt i många år och jag såg henne aldrig svälja strumpor förrän hon var tvungen att operera ut en, 5 år gammal.