Häromdagen tänkte jag att det var dags att introducera hoppstå i Tasslas liv. Efter att ha klickat typ fyra gånger för att hon hoppade för att dutta på min handflata så erbjöd hon hopp utan handflata. Sedan dess erbjuder hon hopp i alla lägen.
Vi har nu hoppingångar (först ett hopp och sedan en ingång) hoppligg (först ett hopp sedan ett ligg) hoppsitt (först ett hopp sedan sitt) och så vidare… ;-D Maken till självförstärkande beteende har jag nog inte varit med om!
Och när jag tänker efter så är det ju så jag ser en jaktcocker framför mig; i luften med öronen flygande (eller i det klasssika cockersöket i täta cirklar längs marken). Den här helt underbara bilden tog Elsa när hon var på jaktkurs i Wales i somras:
Lite olika typer av stadga :0).
NU gäller det att hålla tunga rätt i mun och förstärka tassarna i backen när hon kommer mot mig för att göra en ingång och bryta om hon hoppar. Och fort sätta kommando på det där hoppandet. Fast det kommer fortsätta ändå. När vi är ute och promenerar så hoppar hon runt som en studsboll och hamnar ofta i hoppsitt. Full galopp mot mig och sedan tvärnit i ett hopp och så sitt på det.
Hon är verkligen förfärligt söt. <3
