Sedan vi träffade Maria för några veckor sedan har jag och Tassla kampanjat några saker specifikt.
Dels fotgåendet (som jag ju har skrivit om redan hur vi jobbar med) där vi nu fått till jättefina stillaståenden vid min sida. Klossen har vi slutat använda för flera veckor sedan – Tassla gör superfina ingångar även från ganska hög fart – och jag har alltså inte satt på något sättande i ingången än. Hon står lugnt och stilla när hon väl ställt sig, ibland rör hon någon baktass efter belöningen, först var jag väldigt noga med att hon inte skulle göra det men sedan släppte jag lite på det kriteriet. Huvudsaken är att hon inte rör sig innan belöning, tänker jag nu.
Vi har också börjat svänga ett steg åt höger. Svårt – tycker jag! :0) Detta måste ju nästa göras framför spegeln om inte jag ska få en väldigt konstig position (lutad åt sidan och framåt för att se). De första passen tog hon först ett steg ut från mig för att därefter svänga, men nu har hon börjat följa mig och går snarare in lite mot mitt ben. Att hon går in mot benet är ju ett resultat av att jag parallellt med stå vid sidan-träningen gjort mycket sidoförflyttningar åt höger.
Det andra som jag har kampanjat ett tag är apporteringsarbetet. Häromdagen gjorde jag för första gången en ”hel” apportering (utan ingång) där jag inte höll i henne när jag kastade apporten. Det kändes helt svindlande :0). Hon satt fint kvar, förutom en gång då jag sjabblade och drog ut för länge på tiden som hon skulle vänta samtidigt som något hände en bit bort och hon tappade fokus och när hon väl tittade tillbaks på apporten så hade hon nog glömt lite vad vi gjorde så hon skuttade fram mot den.
Jag gjorde även ett par inkallningar där hon fick sitta själv, det var ju häftigt det med! :0)
MEN hela apporteringar gör jag inte alls ofta nu utan jag slipar på detaljerna. Snabba gripanden går kalasbra, hon kastar sig i apporten (som är en hård gummileksak som ser ut som en tjock slang) när jag släpper henne mot den. Däremot tycker hon det är lite svårt att sedan släppa den (jag klickar vid gripandet och då ska hon ju ta sin leksak) och hon försöker istället få in både apporten och leksaken i munnen – sötnos – så vi har igen fått träna lite på att släppa på klicket.
Maria tyckte att vi även kunde träna lite på farten in och det har jag inte gjort alls än. Inte heller att hålla apporten utan tugg – och det är det verkligen hög tid för nu, plus att jag vill börja med ingångar med apport på kort avstånd – när hon kan hålla utan tugg alltså.
Nu har jag även börjat släppa loss shejpingen lite mer och på våra två första lite mer ”lössläppta” pass fick jag fram både ett backande och en början till hoppstå.
Min plan för den närmaste tiden är att fortsätta med att sätta kommando på alla beteenden som är möjliga, fortsätta ”släppa loss” henne i shejpingen och se vad jag kan få fram (och utveckla hoppstå och backandet förstås). Dessutom fortsätta med signalkontrollsträningen – mycket just nu handlar om att blanda alla kommandon hon kan för att få henne att verkligen lyssna och att kunna utföra beteenden under kommando på olika avstånd ifrån mig.
Utöver det är mitt fokus följande detaljer:
I apporteringen:
– Fart in med apporten
– Snabba gripanden
– Hålla apporten
– Ingång med apporten (när hon kan hålla utan tugg)
I fotgåendet:
– Ingångar
– Stå vid sidan
– Svänga åt höger (och ibland vänster)
– Stegförflyttningar åt höger
– Följa efter bakåt (kan hon länge och väl nu) och börja gå framåt några steg i taget
– Ingångar på långt avstånd, med fart
När ovanstående börjar kännas säkert så ska jag belöna mig själv med att börja kika på grunderna för elitmomenten och det absolut första jag då ska börja med – min favorit alla kategorier – är vittringen. Attans kul ska det bli! :0)
