Jag har hittat ett fel på min pärla.
Hon är en sväljare. Häromdagen vaknade jag i gryningen av en hulkande valp som sedan kräktes upp ett fem centimeter långt band av något slag. Usch då, tänkte jag, men det var ju bra att det kom upp.
Men det var bara det att det var inte slut med det. Sju gånger behövde hon kräkas på en timme innan nästa band kom upp – nästan två decimeter långt – jag drog upp sista biten ur halsen på henne (UUURK). Och kunde konstatera att valpen svalt ett (eller flera BH-band).
Idag levererade hon en söndertrasad BH till husse – var hon hade förvarat den har jag ingen aning om (under sängen?). Saken är den att det går så fruktansvärt fort. På en sekund har Tassla rivit ner det som står på soffbordet (akta tekoppen!) slitit något papper i stycken (inte den räkningen!) och spritt ut det över rummet. Och då är hon ändå mestadels inspärrad bakom kompostgaller i köket – i ”sitt” rum. Där kan hon i alla fall inte skada varken sig själv eller inredningen nämnvärt.
Alltså behöver jag ta tag i det där med att släppa saker väldigt fort när jag säger till. OCH jobba mer på att komma med saker som hon hittar till mig. Hon kommer ju glatt med allt som jag kastar i väg men utanför en träningssituation när hon hittar någonting själv så grejar hon själv med det.
Kolla den här filmen, det är en man som lär sin hund att släppa på kommando, från första inlärningssteget till färdigt beteeende. Urbra, tycker jag.
