Idag har jag kommit ihåg att göra en kedja!

Jag vill bara berömma mig själv för detta. Bra jobbat, Lena! ;)

Vi har gått med i en träningsgrupp med ett gäng tävlingssugna människor som ses lite här och var, i kväll var vi på Göteborgs Hundarena. Där kör vi med stenhårt fokus på tävling, vi har tävlingsledare och vi gör platsliggningar och vi ger varandra återkoppling. Väldigt värdefull träning bara att vara i miljön!

Min kedja var 1:ans apportering, förflyttning och sedan en inkallning. Det var nästan första gången jag gjorde en kedja som var så tävlingsmässig (med tävlingsledare och allt) och jag är bara så supernöjd. Jag hade medvetet inte värmt upp med att träna på någon av delarna i momenten utan det enda vi gjort innan kedjan var att vi tränade platsliggning en stund. Inget annat. Tasslas attityd var jättefin – och det var ju det vi främst tränade – men även detaljerna var fina. De detaljer som inte var bra fullt ut var inga överraskningar utan sådant som vi filar på, så det var skönt.

Dessutom gjorde vi tandvisning. Det har vi aldrig provat förut men vi körde mängdträning och gick från första kriteriet, att Tassla klarar av att sitta stilla bredvid mig medan någon hälsar på mig, till sista – att någon hälsar på mig, böjer sig över Tassla och lyfter upp hennes läppar. Det gick fin-fint.

Nytt för oss var annars platsliggningen. Mot slutet av träningpasset idag lade vi alla hundarna (sju stycken) i en gemensam plats. Eftersom jag inledde hela dagens träning med att träna plats – och då på väldigt nära håll och med mycket förstärkning – så vågade jag vara med i den här träningen. Plus att de andra hundarna var lugna och sansade. Jag la Tassla och gick kanske åtta meter bort inledningsvis. På två minuter gick jag fram och belönade två gånger. Efter varje belöning gick jag allt längre bort från henne. Hon var SÅ duktig. Hon bara låg och tittade på mig, koncentrerat men avslappnat – HELT rätt känsla.

Första gången Tassla låg plats med en annan hund var i förgår. Det var med Totte hemma i köket och jag stod en meter bort. Så jag är rätt nöjd med att vi kunde göra det här lilla hoppet i träningen :).

Vad vi än gör så tycks Tassla säga ”okej, det är det här du vill att vi gör nu, fine”. Bara jag ger henne lite information på vägen om att hon gör rätt (belöning!) så verkar hon vara med på det mesta.

Otroligt.