Idag är en dag av tacksamhet. (Ja ni förstår väl redan nu på mitt religiösa anslag att det här kommer bli ett gråtmilt inlägg…)

Jag har just nu inte mindre än TVÅ träningsbara hundar som jag kan ha kul med. Efter en tid av oro kring Tottes surmulenhet och låga energi så blev han plötslig – i går – glad, pigg och lekfull. Och busig. Jag har ingen aning om hur länge det kommer hålla men IDAG. Idag är det bra.

Och idag var vi på den nästan numera obligatoriska fredagsagilityn, jag och Totte. Denna gången var tack och lov ”fröken” Elin med för att lära oss lite om handlingens mystiska finurligheter. Och Totte var alldeles jätteglad och så himla duktig. Vi sprang en liten bana på fem hinder och en tunnel, först bara så där lätt som vi gjort förut liksom i samma varv antingen höger eller vänster. Det låter ju busenkelt eller hur? Men jag vill härmed slå fast att det är det INTE. My God, vad mycket det är att tänka på. Och FORT ska det gå.

Fast det gick rätt bra ändå. Så då fick vi göra vårt första framförbyte. Oj, oj, jag ska inte ens försöka förklara hur det går till men allt det här med handling går ju ut på att styra hunden med signaler från fram för allt kroppen. Och Totte var så himla duktig och gjorde precis som jag bad honom om varje gång! Magiskt, för jag har ju heller aldrig gjort det här förut. :)

Jag är så tacksam över lilla Tassla och det är så fantastiskt roligt med henne men inget går nog upp mot när Totte är så där riktigt glad och busig! Jag blir så rakt igenom jätteglad att jag blir lipfärdig!

Det måste handla om ren och skär kärlek helt enkelt. <3