Ibland undviker jag viss träning. Till exempel om den är lite omständlig. Jag har inte tränat urvalet i vittringen på flera veckor för mina ljuslyktor har varit upptagna. Det är så mycket ljus som ska vara tända kring jul…
Idag tröttnade jag på det där omständliga med ljuslyktorna och bestämde mig för att lägga in överväxeln och gå över till bestick. Så det gjorde jag. Och det gick bra så efter en liten paus tänkte jag ”äh vad f-n, jag går över till pinnarna också”. (Inspirerad av Siv som har växel nummer tio inne när det gäller detta ;)).
Så det gjorde jag. Planen var att om hon tog en pinne (det är ju detta som varit problemet – hon vill apportera precis allt som ligger på golvet) så skulle jag bara ta den ifrån henne och be henne fortsätta leta. Jag önskar SÅ att jag filmade hela processen men jag trodde inte att det skulle gå så här fort, så det blev bara film på det sista steget.
Så här gick det:
DE ÄR GRATIS!!! Härligt, eller hur? ;)
Säljer du såna? ;-)
Sofia: Haha, ja jag känner verkligen igen mig, men jag har släppt fegkappan och tagit på mig vågagöralitehursom-kappan och det är sååå mycket roligare ;).
Åh du är så modig! Doris är snart 3 och jag har inte börjat med vittringen för att jag är så FEG!
Nu ska jag hem och bara göra ;-)