Jag läser just nu om Maria Brandels bok Från valp till stjärna och det har fått mig att tänka MASSOR på den eviga balansen mellan att träna helhet och detaljer. Väldigt bra att tänka på!
Igår lät jag Åsa dirigiera mig och Lakritsråttan genom klass 1. Det var ett bra tag sedan sist och nu är det nog dags att börja tänka lite mer på 1:an igen, för jag tänkte att vi skulle debutera om si så där en månad.
Det var en märklig upplevelse. Vi filmade och Åsa sa ”det räcker till ett 1:a pris” och det gjorde det nog men det KÄNDES inte så bra. Jag vill ha en helt annan känsla när vi drar igenom ett program. Det ska vara lite mer action och självsäker attityd än vad vi fick till. Så alltså: Tillbaks till den roliga tävlingsträningen igen – att ladda de situationerna med massor av värde. Uthållighet får jag primärt träna på andra sätt, och ärligt talat så är det inget direkt problem just nu.
Fotgåendet blev direkt dåligt både när det gäller attityden och detaljerna. Positionen var inget vidare (långt ut ifrån mig) och hon började dessutom släpa efter lite. Det blev väldigt tydligt för mig att jag hellre har en hund med mycket attityd och utstrålning än att alla detaljer är perfekta, om jag måste välja. Men samtidigt vill jag att vår lägsta nivå på fotgåendet ska bli högre.
Idag efter jobbet bestämde jag mig för att gå ut och träna detaljer i fotgåendet när jag visste att Tassla skulle vara rätt rejält laddad. Det visade sig vara rätt tänkt. Attityden kändes mycket bättre (mer ”på”) och det gick bra att slipa på detaljerna som också blev bättre efter bara en liten stund:
Avslutningsvis blev det även lite läggande och ställande under gång:
Haha, SUPERtrassel skulle det förstås stå, inget annat.
Nu ska Tassla få vila en dryg vecka. I morgon ska hon operera bort halsmandlarna. Hon fick ont i halsen igen kort efter första penicillinbehandlingen. Nu har hon fått en ny behandling och i morgon blir hon av med mandlarna. Skönt, så slipper vi tänka på dem mer. Både Dacke och Totte fick sina bortopererade och det blev jättebra.
