Jag älskar störningsträning! Det är så roligt och brukar oftast innebära kreativ träning. Man får vara lite påhittig; kul, kul.

För mig är störningsträning ett sätt att kvalitetssäkra ett moment eller beteende. Det är ett sätt att ställa in hunden på att det du gör nu är det rätta – vad som än händer så fortsätt göra det du gör. Bäst är det när man liksom tror sig ”se” att hunden tänker; jag tänker INTE gå på den lätta, hon försöker lura mig men jag går inte på det!

Tassla var underbar att störningsträna som liten valp, i somras. Hon var så fokuserad på vad vi gjorde ihop och på leken som jag presenterade att hon struntade i människor och hundar som försökte störa henne. Fortfarande är hon väldigt säker på just hundar och människor som  närmar sig men utmaningarna har blivit fler. Till exempel så är allt som liknar apporter nästan oemotståndligt. Ett tag var hon också nästan tvungen att hoppa över varje hinder om vi närmade oss. :) Dessutom blir hon också störd av plötsliga ljud. Det sistnämnda är jag inte så förtjust i eftersom det påverkar henne negativt – hon blir låg och ängslig. Men allt det här är träningsbart!

Så nu det är dags för lite mer medveten störningsträning, det ska bli kul!

Häromdagen blev det störningsträning fast jag inte hade tänkt det från början. Jag var kanske lite oförberedd inledningsvis och därför blev inte träningen så bra som den hade kunnat bli. Bra träning är planerad! Men det är bara att ta det vidare från det här: