Som jag skrev häromdagen så tänker jag just nu mycket på det här med balansen mellan att träna helhet och detaljer. Samtidigt tänker jag på balansen mellan rolig tävlingsträning (där jag laddar tävlingslika situationer med massor skoj) och träna uthållighet (långa pass utan belöning) och hur de här två ska mötas. Lite knixigt är det allt!
Det är en månad till jag ska tävla och det känns lite som att jag behöver hålla tungan rätt i mun ;). Jag har ju av förklarliga skäl ingen aning om vad bästa uppladdningen är för den här damen. Dessutom så går det väldigt mycket upp och ner just nu. Upp till exempel när det gäller rutan som hon nu har fått en helt annan förståelse för. Hon letar verkligen med blicken efter rutan nu och om den är långt borta så springer hon i full ändå rakt fram tills hon ser den tydligt och då ökar hon farten och blir väldigt säker på riktningen. Men nu är ju rutan inte förrän i klass två så den kan vi lugnt jobba vidare med.
Upp gick det också för två veckor sedan med fotgåendet då jag verkligen fick en förbättring när det gällde attityden men sedan gick det ju hastigt nedför när jag trampade på henne – både med attityden och med tekniken…
Sedan Tassla fått börja gripa pinnarna i vittringen så har hon också börjat tugga – på apporten. Hm. Så det måste jag ju faktiskt ta tag i – hon har hållit så bra innan. Men det är rätt enkel träning så det är bara att göra!
Jag känner också en viss osäkerhet kring att lämna henne vid inkallningen- är hon det minsta osäker eller tryckt så går hon efter mig. Det har jag kampanjat en del men det poppar upp ibland ändå, så vi behöver träna mer och det är inte heller svårt.
Summa summarum; jag tror faktiskt att momenten i både klass I och II funkar hyfsat men jag vill känna att Tassla är lite jämnare när det gäller attityden. Det är faktiskt vår största utmaning just nu.
I går när jag var och tränade så hade jag rastat henne innan vi åkte till klubben och gick därför i princip rakt ut på planen och körde några fartiga och energikrävande moment och JÄDRAR vad hon var PÅ då! Hon lekte helt underbart kul och häftigt i belöningarna och tog i som 17 när hon skulle springa. SÅ vill jag ha henne hela tiden helst. För hon kan samtidigt gå över i det lugna sedan.
Det känns som att den försiktiga och ängsliga Tassla just nu har fått lite för stort spelrum ett tag än den där andra som har massor kamplek och tryck och hoppar och studsar och är laddad som 17. Kanske är det henne som jag ska odla mest den kommande tiden?
Nåväl, jag tror vår lägstanivå är hyfsat hög i alla fall och i nästa vecka kommer Maria Brandel hit så då ska hon få ge mig många kloka tips inför tävlandet, det känns bra. ;) Och jag längtar som 17 till en ny kurs med bästa Maria, ska bli superkul!
