Nu är det knappt två veckor kvar till att Tassla och jag ska debutera i klass I i lydnaden. Jag ser verkligen fram emot den dagen, det känns jättespännande!

Jag har några träningskompisar med unga hundar som ska tävla ungefär samtidigt och vi peppar varandra med nördiga planer och tankar om uppladdning.;) Härligt!

För min egen del så blir mitt övergripande resultatmål – att bli uppflyttad till klass II – allt mindre viktigt ju närmare tävling vi kommer. Istället fokuserar jag på mitt övergripande känslomål – att Tassla och jag ska vara fulla av självförtroende och glädje när vi går vårt program. Det är absolut viktigast. Uppflyttade blir vi förr eller senare, viktigare är att Tassla och jag får en god erfarenhet av tävlingssituationen och att Tassla är med mig hela vägen.

På träning just nu så ser jag till att varje träningspass ha med en eller ett par längre kedjor där Tassla endast får tävlingsmässiga belöningar. Jag har ofta kommendering när jag gör kedjan. Den består oftast av lite alla möjliga övningar, en ingång, ett ”around”, ettans eller tvåans apportering och hopp över hinder till exempel.

Lika ofta försöker jag ha kommendering när vi tränar kortare delar och då jag belönar massor med lek och godis. Kommendering är alltså inte förknippade med endast tävlingsmässiga belöningar och lång träning utan belöning.

När det gäller momenten i klass I så håller jag inte på och nöter dem varje träningspass eftersom jag tycker att Tassla kan dem bra, i stort sett. Jag bäddar ändå lite extra kring det som kan bli våra svagheter i momenten i en situation där vi utsätts för störningar (tävling i sig är en megastörning för mig ;)). Tassla kan till exempel bli tryckt och lite osäker när jag lämnar henne och går ifrån henne i inkallningen, så då har vi stärkt upp den detaljen i olika situationer. På sistone har vi tränat det med att ”tävlingsledaren” går fram och belönar henne för att hon sitter kvar. Det gjorde susen faktiskt.

Mest tränar jag nog faktiskt grundfärdigheter för att delarna i momenten ska vara fina och som jag vill hålla levande fram till tävling och som jag vill att hon ska vara ursäker på. Till exempel gör jag en del ordförståelselekar där hon verkligen får lyssna på om jag säger sitt eller ligg. Jag tränar också på att hålla i olika saker utan att tugga i olika situationer, både sittandes, ståendes och gåendes – så hon blir ursäker på att hålla fast.

Utöver detta så håller jag som bäst på att störningsträna platsliggningen. Den blir bara säkrare och säkrare och det är helt klart tack vare störningsträningen. Den har gjort henne mycket mer säker på vad uppgiften innebär.

Jag håller också som bäst på att fundera kring min uppvärmning på tävlingsdagen. Jag testar olika sätt att värma upp henne på innan jag gör en kedja, olika länge, olika mycket fart och så vidare. En rolig grej som jag märkt på sistone är att Tassla bara blir mer och mer laddad på lydnaden. Hon ÄLSKAR verkligen att träna! Det gör att hon är rätt tokig inledningsvis och att hon har massor tryck i momenten. Så hon behöver blåsa ur sig lite i uppvärmningen. Efter det kan jag träna mycket att gå nära i fotgåendet och ändå med ett härligt tryck – utan att tappa position. Då brukar jag ha rätt hög belöningsfrekvens en stund, för att sedan träna något annat och därefter gå tillbaks till fotgåendet och träna uthållighet.

Det viktigaste verkar vara att jag inte är förutsägbar utan försöka variera mig.

Jag har ju ingen aning om hur uppladdningen för just Tassla bör vara för att det ska bli så bra som möjligt när vi startar. Det är ju bara att prova och se!