… är den som blir skriven i.

När jag la upp det här fotot häromdagen på Facebook så fick jag flera frågor om hur jag skriver träningsdagbok. En hänvisade till att det såg så lätt ut vilket jag fortfarande ler glatt åt. Men det är sant, kaos är rätt lätt ibland. ;)

IMG_1582

Sanningen är den att jag gör VÄLDIGT olika när jag skriver träningsdagbok. Det är ett strukturerat kaos i bästa fall. Men jag tänkte ändå beskriva några punkter som jag tycker är viktiga.

1. Den bästa träningsdagboken är den som blir skriven i. Jag gör det enkelt för mig, annars blir det liksom inget av det.

2. Jag köper vackra böcker som jag blir glad av att se och öppna. Många gör egna med hundarnas foton, det tycker jag kan bli jättefint. Själv är jag lite latare så jag är på ständig jakt efter vackra anteckningsböcker. Särskilt kul är att köpa dem utomlands, då man kan få tag på lite udda böcker. (Det går förstås att köpa på internet men jag vill helst KÄNNA på dem först). Helst vill jag ha helt blanka blad men det är oftast svårare att hitta sådana. Då letar jag istället efter en som är vacker även inuti, som min nuvarande är – den har blommor på varje blad. :)

3. Jag skriver allra mest i den när jag är på kurs. Jag ”mindmapar” när jag skriver. Det innebär att jag slänger ut viktiga nyckelord över ett uppslag eller en sida och sedan förbinder jag dem ibland med streck och värderar dem ibland med siffor (1 är viktigast just nu 2 nästviktigast osv). En mer strukturerad person vill kanske ha diagram och raka rader men det får jag allergiska utslag av så det blir inget med det. ;)

4. Jag planerar nästan alltid alla mina träningspass. Nio av tio är planerade skulle jag nog säga. Ibland tittar jag lite i boken, vad mina kampanjer just nu är (de skriver jag alltid i boken eller på bloggen som blir som extra träningsdagbok ibland) och vad jag enligt förra passet behövde tänka extra på i nästa. Planeringen blir sedan typ fem rader med några stödord som jag vet vad de betyder. Tex ”stimulus sitt alla håll” som betyder att jag ska träna stimuluskontroll på sitt med hunden på alla sidor om mig och på olika avstånd. Ibland när jag inte har någon bok så skriver jag på närmsta papper. Det kan vara baksidan av ett kvitto eller på ett kuvert eller på en postit-lapp. Huvudsaken är att mina stödord finns nedskrivna någonstans.

5. Under eller efterpasset skriver jag ner + och – Precis så enkelt. Till exempel: Apportering, hålla fast utan tugg: + kom på ett nytt sätt, ska belöna med externbelöning mer eller: – tempot in nu är väldigt lågt, kom ihåg att börja träna fart in snart. Jag brukar också skriva ner något som jag är nöjd med mig själv som tränare: Jag kom ihåg att  ändra på något litet hos mig själv vid varje rep! Och om jag måste förbättra något: HÅLL PÅ KRITERIERNA FÖR HE-VETE! Eller en ännu kortare variant: KRITERIERNA!!! eller varför inte ett kort och gott HE-VETE!!! :D Ärligt talat så ägnar jag mig inte åt att sänka mig själv i textform mer ge mig en irriterad och uppfriskande spark i ändan när det verkligen behövs.

6. Och IBLAND när jag tycker att det VERKLIGEN hjälper, så loggför jag. Det är när jag är osäker på om jag verkligen kommer framåt i träningen. Till exempel har jag loggfört under inlärningen av vittringen (luktdiskrimineringen) för att se att jag håller 80-procentregeln. Oftast behövs dock inte detta för jag ser och känner att saker och ting blir bättre ändå. Ju mer erfaren jag blir desto mindre loggför jag. Loggföringen är att rita pinnar i grupper om fem. Jag ritar bara en pinne om det blir rätt. Sedan räknar jag bara hur många pinnar per grupp det finns och kan då se om jag är över eller under 80 procent. Det MÅSTE vara enkelt.

Så gör jag! Hur gör du?