Idag har vi haft första dagen av två med Maria B – sista samlingen för i år (känns konstigt).
Dagen började heeelt konstigt. När vi kom till träningsplatsen så verkade Tassla rätt okej, hon var varm (det var varmt!) men hon verkade ”på”. Jag gjorde några uppvärmningsövningar som gick bra. Sedan fick hon vila en timme och så skulle vi köra en träningstävling. Jag skulle göra klass III för första gången. (Vi är inte alls färdiga men det är kul att testa och se vad som funkar i en kedja osv). Innan det var vår tur rastade jag Tassla och då var hon plötsligt jättedålig i magen. Och hon ville inte gärna sitta ner på kommando. :(
Vi gick ändå in och körde vårt program. Det var kanske det sämsta vi gjort ihop någonsin. Förutom den där gången på Sivs kurs i somras då hon ju precis varit sjuk och jag hade överansträngt henne…
Det enda som funkade var överraskande nog vittringen. Men allt annat var rätt bedrövligt och värst av allt var känslan och attiyden. Jag blev rätt förvånad för de senaste två dagarna har jag haft två riktigt bra träningspass med mycket attityd och energi. I måndags var hon helt galen och väldigt roligt, då hade hon fått vila en vecka eftersom jag varit bortrest. Och jäklar vilket tryck hon hade!
När vi gått av planen satte hon sig fyra gånger inom en minut och var helkass i magen. :( Så då körde jag hem henne till husse, gav henne lite Prokolin och tog med mig Totte tillbaka. Lite besviken. Jag vill ju få så mycket som möjligt ut av kursen med Maria förstås och hade en massa grejer som jag ville ha hjälp med. Och vad i hela friden skulle jag träna med Totte?
Totte tränar på att ligga PÅ bordet och tigga ;).
Jag bestämde mig för att träna det jag behöver träna med Tassla, fast med Totte istället. Och SÅ kul det var! Han var så duktig och jätte- jätteglad. Och TYST!!! Haha, så himla överraskande!
Vi tränade frivilliga ingångar i fotgåendet för att höja värdet på att bara ”hänga på mig”. Jag vill att vovvarna ska vara som magneter och liksom dras till min sida när jag går iväg – inte minst i förflyttningar mellan momenten. Totte fick sluta upp vid min sidan bakifrån mig och jag hjälpte honom lite ibland med en klapp på låret, snurrade sedan åt höger och belönade när han kom in nära mig. Han var jätteduktig och vi kunde gå längre och längre sträckor och han var dessutom HELT TYST! Och lekte jättefint!
Och jag filmade det inte … Aaaaaaaa …
Sedan fick jag lite tips om fjärren – saker som jag behöver lösa med Trasslet men som jag lätt kunde få fram hos Toots också. Det ena var ligg från stå och det andra var sitt från stå.
Ligg från stå är mitt värsta skifte. Jag kan få fram det bra när jag sitter framför Tassla och använder mycket hjälper (mest omvänt lockande) men jag har inte lyckats gå över till att att göra skiftet så bra när jag står upp och endast använder kommandot). Vi kom fram till att jag gått för fort fram. Jag behöver dels trappa ner hjälpen (det är ju alltid en nackdel med hjälper) mer stegvis (i små steg dessutom) och jag behöver hjärntvätta själva skiftet ännu mer. Jag gick från att ha ett rätt rejält omväntlockande till att bara peta Totte lite på bringan med pekfingret och det funkade urbra.
När det gällde sitt från stå var det lite samma sak. Dessutom gav Maria mig rådet att jobba ännu mer med att få en väldig stadig stadga i ståendet. Till exempel genom att trycka på kroppen på hunden så att den trycker emot. Och att dra i halsbandet framåt och när hunden håller emot släppa så den liksom skjuter bak i sittet. Det var också en liten aha-upplevlese och väldigt kul att börja träna in. Totte var med på noterna!
Det är verkligen underbart med min svarta Lakritsråtta som är så duktig och lär sig så fort och jag älskar att träna med henne. Men det går inte att komma ifrån att när något funkar med Totte, som inte är så lätt och enkel som Tassla, så blir jag faktiskt löjligt glad på ett alldeles särskilt vis. Jag antar att Totte mår väldigt bra just nu vilket ju känns väldigt fint. Hoppas, hoppas det håller i sig så ska vi träna mer ihop!
<3
PS: Tassla verkar må bättre redan, så jag hoppas det var något som gick över fort…
Christina: De har verkligen något alldeles speciellt de där två! :)
Så gøy å lese at det gikk så bra å trene med Totte. Han er nok veldig lik sin norske dobbeltgjenger ;-)
Sara: Haha, ja plötsligt händer det, liksom. Tasslas favorit just nu är att glida över från soffan till soffbordet och gå runt på det som om det vore världens mest naturliga sak. De är ju i samma höjd…
Vad roligt att se att det inte bara är Iris som tigger på bord. Hon överraskade oss i somras när vi åt på rastplats att hoppa upp och lägga sig på bordet som att hon alltid gjort så. Vet inte riktigt var det kommer ifrån, men men, sött var det och mat fick hon. Så nu är det nya tiggplatsen när vi äter utomhus!
Carin: Vad skoj att du hittat hit! Det var verkligen en fröjd att se er och jag ser fram emot att få höra mer om hur du tränar i februari då jag planerar att lyssna på dig hos Maria! :9
Hej, tack snälla för de värmande orden som du skrev om mig och Lyxa från SM i år. Det gläder mig att få så positiv feedback. Ha det bra!