Men alltså! Var tog sommaren vägen med långa träningskvällar och massor av tid till hundträning?!?
Jag tränar typ två dagar i veckan nu mot kanske fem innan, suck. Eller, lite träning i vardagsrummet blir det förstås nästan varje dag (man har alltid fem minuter över typ) och jag kör låsta framben för glatta livet. TÅLAMODSPRÖVANDE och roligt detaljpill för regniga höstkvällar! Häromdagen började jag ta bort klossen som de står på lite, för att se vad som hände. Det gick att göra några repetitioner med Tassla men Totte började steppa ännu mer så vi får ta det piano tror jag.
Jag försöker också att ta mig i kragen och gå ut och träna inkallning med ställande när tillfälle ges också. Typiskt traggelmoment känns det som.
Jag har nu en strategi som jag följer och den är en mix av följande övningar:
1. Raka, väldigt långa inkallningar som jag belönar för fart på olika ställen genom att klicka/ropa ”ja” och slänga leksak bakom mig.
2. Raka, långa inkallningar med ingångar på kloss.
3. Inkallningar med leksak bakom Tassla. Ibland som de två varianterna ovan och ibland med ett varsågod till leksaken mitt i farten. Har även ropat ”stanna” och sedan ”varsågod” någon gång.
4. Inkallningar med plötsligt stopp genom att ropa ”stanna” samtidigt som jag ”låtsaskastar” en boll. Stannar hon snabbt och står kvar så kastar jag bollen över hennes huvud.
Och var ligger då utmaningarna?
- Att göra tre raka inkallningar på varje gång jag stoppar, minst.
- Att bara belöna/ropa stopp när farten är riktigt hög. (Dvs hålla på kriterierna).
Jag tycker fortfarande att det här momentet känns svårt och det går långsamt framåt. Idag fick jag dock till två riktigt fina stopp. Rätt mycket tack vare att jag tog med hennes favoritleksak med ut: den stora blå bollen som Dacke lekte med innan och som Tassla kan slå sig själv med (det tycker hon är galet roligt). ;)
Det är lite svårt att fela Tassla i den här övningen för jag får inte riktigt hennes vanliga ”jävlaranamma”-reaktion utan hon kan bli lite osäker. Jag tror inte hon vet helt vad jag vill än. Så därför får jag försöka att bara belöna lite fjuttigt när hon gör halvbra och sedan belöna som en tok när det är superbra.
Jag ska försöka filma någon dag när vi tränar på dagen, nu är det ju skymningsljus och dåligt filmljus.
(De fina fotona i detta inlägg tog Anne Sofie Gjestrum när jag höll apporteringskurs i Moss i somras).
Ja, det är en utmaning med farten. Minst tre raka inkallningar på varje stopp blir det här, och dessutom belöningar för fart i dem. Och jag gör de så långa det bara går. DÅ kommer farten upp igen… Puh!
Takk for inspirerende innlegg, Lena. Denne øvelsen trener jeg også på, og synes det er så vanskelig å beholde den gode farten som Robin endelig hadde fått i innkallingen.