Film och analys från tävlingen

Jag vet inte vad som är bäst egentligen: Själva tävlande (så kul!) eller dagarna efter då jag kan nörda ner mig i filmerna och göra analyser och handlingsplaner för vidare arbete. :) Hur som helst är det två karameller som jag gärna suger på. Och nu har jag börjat kika på filmen och dela upp alla momenten i detaljer för att se vad som behöver utvecklas.

Min första impuls när jag tävlat var att jag omedelbart ville göra det igen. Jag var nära att direkt anmäla mig till en ny tävling om tre veckor men hejdade mig tack o lov. För nästa gång jag tävlar vill jag ha lite nya mål att sträva efter och de hinner jag inte jobba på tills redan om tre veckor. Så som jag känner nu så kommer jag träningstävla några gånger den närmaste månaden men då med ett tydligt syfte med varje träningstävling och varje del. Och sedan får vi se när jag känner mig redo för en ny tävling. Helt klart är att jag vill höja vår lägsta nivå på flera delar, så det ska jag göra.

Egentligen handlar det inte om några stora grejer med undantag för fotgåendet. Men med fotgåendet är det så att jag har accepterat att det kommer ta tid för oss att nå mitt idealfotgående (så klart – det gör det väl för alla – fast det känns som om att det går lite troll i vårt fotgående och det är det moment jag tycker är svårast) och jag får bara försöka förbättra en bit i taget, tålmodigt. Och så måste jag försöka andas och slappna av lite …

Men först: Tävlingen!

Jag är som sagt översvallande nöjd och glad med känslan vi hade. Härliga, härliga hund! Och hur hon inte gick ner sig ett endaste dugg. Varken när jag dirigerade om henne typ fem gånger ;) i rutan eller i slutet på fjärren. Det där med fjärren är jag kanske mest nöjd med. Tänk att hon klarade den fast det var så svårt! Den är så ny och hon har inte gjort den på så långt avstånd så många gånger. Sedan att jag klantar mig och säger FEL KOMMANDO det kan ju inte hon rå för.

Nu kommer lite filmklipp och tankar om momenten. Först FOTGÅENDET:

Jag är nöjd med det här fotgåendet. Det känns som att det är ”här vi är nu”. Men som vanligt när det gäller fotgåendet så hade jag nästan ingen aning om vad som faktiskt hände. :) Först när jag ser det på film tänker jag ”aha, var det så här det gick”. Denna gång blev jag dock inte så osäker utan jag stegade på rätt så bra. (Jag hördes Sivs röst i mitt öra ”gå på gå på”). Bra kritik från domaren som jag omedelbart kan rätta till: Jag måste ta lika långa steg i stegförflyttningarna. Ett säkert tecken på att jag är spänd är att jag går åt fel håll på vändningarna på stället. Jag har ALDRIG problem med höger och vänster annars så det här är bara nerver. Andas Lena! Ett tag när jag och AK tränade så stod vi och sa ”andas” till varandra i varje halt, ska nog ta upp det igen. ;)

SÄTTANDE UNDER GÅNG:

I sättande under gång så ska jag primärt arbeta fram ett mycket snabbare sättande.

INKALLNING MED STÄLLANDE:

När det gäller inkallning med ställande så är jag hur nöjd som helst. Det vill säga; så styvmoderligt som jag behandlat det momentet (tråkigt att träna …) så var det här helt klart över förväntan. Vet inte än vilken förbättring jag ska börja med att åtgärda här. Kanske att ställa sig snabbare. ;)

RUTAN:

Rutan blev ju en ny kul lek – haha – där det verkar som att Tassla faktiskt hade en tanke om att hitta en punkt, eftersom hon faktiskt inte stannade på mina kommandon utan först när hon kommit en bit vidare. Åh vad detta är ett resultat av dålig träning där jag inte hållit på kriterierna! Jag tror det var i somras som jag hade problem med att hon gjorde ett stort U varje gång jag ropade stanna. U:et gjorde att hon hamnade utanför rutan. Så då lärde jag in SNU som var en snurr på stället och fick till riktigt fina stopp utan U:n. Men sedan har jag bara, omärkligt, glidit över till att dels ropa ”stanna” igen och dels inte hålla på de där kriterierna. Så det är verkligen bara att göra om och göra rätt – det har ju gått förut. Och så ska hon bli idiotsäker på den där punkten i rutan…
Men som sagt; vad jag ÄLSKAR hennes sätt att ta sig an uppgiften! Svansen viftar och viftar.

HOPPAPPORT:

När jag gick in på planen så fick jag frågan hur högt hindret skulle vara. ”Fyra plankor” sa jag tvärsäkert. Hjärnsläpp! Det blev ju som att hoppa över ett höghus för lillTrasslet. Hon slog i båda gångerna. Tre plankor har det alltid varit. Och så stod jag lite för nära så det var ju svårt för henne att hålla sin fina fart då. Och ja, träapporten kommer det tugg på fortfarande, bara att jobba vidare med.

METALLAPPORT:

Metallen var en sådan där liten läskig (om du frågar Tassla) nordisk sak. ;) Jag måste träna mer på andras metallapporter nu när hon faktiskt kan ta sin egen riktigt bra. Jag vill ha ett bättre grepp och trav in var ju en överraskning måste jag säga. Men antagligen blev det för svårt; läskig apport som jag dessutom inte kastat så långt. Men bingo för att hon inte tuggar alls på den längre!!!

VITTRING:

Min hund är nyfiken i en strut! Jag älskar att hon är det! Vad VAR det på den där spännande hyllan egentligen? ;) Själva urvalet var dock fint, men detta är mitt favoritmoment och jag tänker redan nu träna som 17 på att urvalet ska bli ännu säkrare – näsan ska på direkt hon närmar sig pinnarna och sedan ska hon ta den rätta pinnen första gången hon känner doften av den.

FJÄRREN:

Åh vad jag är glad för att hon klarade den så fint ändå. Jag mitt nöt sa ju fel kommando en gång – jag läste på skylten och där stod det ”stå” ;) men jag kom på mig och sa snabbt GUL efter ”stå” och då gjorde hon skiftet – stå från sitt – perfekt. Förutom strulet med att hon la sig fel och att jag får ge dubbelkommando på läggandena så gör hon ju skiftena nästan perfekt tekniskt! Jag är SÅ STOLT!

Allmänt kan sägas att jag vill ha ett ÄNNU bättre ”häng” på mig mellan momenten. Efter varje tävlingsmässig belöning vill jag att hon ska dras mot mig som en magnet. Dessutom behöver jag ha lite mer kontakt med henne innan vi ska påbörja momentet. När vi ställer upp för ett moment så spejar Tassla utåt framåt och försöker lista ut vad vi ska göra, sötnöten. Det får hon gärna göra fast helt kort och gärna på signal från mig. Mest av allt vill jag att hon ska ha fokus på mig så att hon till exempel klarar av att lägga sig på rätt sätt i fjärren när det är dags för den. Nu var hon så ofokuserad att det blev fel vid första nedläggandet. Man ser på filmen hur brydd jag blev. jag fick överlägga med mig själv och jag strulade till det lite men lika bra var det för då kom hon upp och jag kunde lägga om henne mer rätt. Fast snett. Så det lägger vi på listan över förbättringar också – att lägga sig rakt bakåt på mitt ”fäll”.

NU kommer nästa roliga del i den här processen och det är att fundera över vilka kampanjer jag ska ha de nästkommande veckorna i träningen. Och hur jag vill att olika moment ska se ut innan jag anmäler till nästa tävling. Ska bli skoj att klura över. Ska skriva en plan. Förstås.

… och nu när jag skrivit klart hela inlägget så inser jag att jag inte ens kommit ihåg att nämna poängen. Så oviktiga var de för mig denna gång, det var verkligen JÄTTESKÖNT att bara fokusera på känslomål. Men det var intressant med domarens kommentarer och i i fall någon annan nu skulle vara intresserad av poängen så kommer de här:

Vad bra det känns. Vi är verkligen på gång. :)