Jag har upptäckt en ”nackdel” med att ha en smart, lättlärd och snabbtänkt hund!

Det är väldigt lätt att av bara farten bara hoppa över en del av den riktigt tidiga grundträningen. Nu när jag har inlett projekt ”tänka kreativt och fantasifullt som tusan” i min nuvarande kampanj som innefattar vittring, hoppapport och inkallning med ställande så har jag förvånat kunnat konstatera att vi liksom seglat förbi en del grunder för att det – då – inte känts som att det behövts. Det har gått bra ändå liksom. Till en viss gräns. Den gränsen är nu – när jag vill förfina allting.

Till exempel så har jag tränat väldigt lite frivilliga beteenden med Tassla. Visst, jag har blandat shejping, locka och fånga när jag har arbetat med de viktigaste grundbeteendena men särskilt mycket shejping har jag inte ägnat mig åt. Tassla kan i princip inga tricks mer än ”snurra”. Och det jag har shejpat har jag haft som frivilliga beteende i typ max en vecka sedan har jag satt på kommando och snabbt gått in i signalkontrollträning.

Jag har jobbat mest med att fånga beteenden i leken. Sitt, ligg och stå till exempel. Jag började ju med hoppstå när hon var valp men eftersom hon la in det där hoppandet i precis varje grej hon skulle göra så slutade jag … Backa har jag aldrig lärt henne. Möjligen gjorde jag några shejpingpass när hon var pytteliten men sedan har jag bara slutat.

Nu när jag tvingar mig själv att var påhittig i till exempel inkallning med ställande så är det därför extra roligt att gå tillbaks till sådana riktiga grund-grundövningar som backa. Idag körde jag ett shejpingpass på backa och det var minsann inte så lätt. Tassla stod och stod framför mig med lätt vajande svans och med huvudet på sned. Efter lite hjälp (jag gick emot henne eller kastade godis mellan mina fötter så hon var tvungen att backa ifrån mig sedan) kunde jag dock fånga några steg bakåt och vi kom igång med några steg bakåt i alla fall.

Målet är att kunna backa i full fart från mig på håll, för att sedan kunna fånga den tvärnit som kommer förr eller senare. Jag vill att hon ska kunna stanna med vikten bakåt och kunna ta hjälp av det beteendet i ställandet.

Jag tänkte parallellt med detta plocka fram hopp-stå också. Och funderar på att plocka fram den där mattan som hon kan stampa framtassarna på och få ett distinkt stopp på det viset. (Alla de här övningarna finns för övrigt med i Maria Brandels bok Från valp till stjärna, som jag just nu närstuderar).

I övrigt flyter mitt kampanjande på. Jag står och kastar snea apporter i hoppapporteringen och på bara några repetitioner har hon avancerat långt. Så här såg det ut häromdagen när vi startade kampanjen att hoppa hur snett apporten än landar:

Dessutom får jag i princip inte något tugg på träapporten nu (metallen får jag aldrig tugg på). Hon tar om en gång, oftast för att få ett bättre grepp, men det står det i reglerna att de får. Upptagen i apporteringen har också förbättrats och det handlar om att jag ska fortsätta hålla på kriterierna, som vanligt min stora utmaning.

Vittringen går som planerat den också, den tar nog lite längre tid att jobba upp till ännu högre nivå dock, när det gäller sniff-förbättringen. Den är ju redan  rätt bra. Jag har även i vittringen fått till repetitioner (när jag gör hela) där jag inte fått något tugg. Och det har kommit av att jag i princip bara har jobbat med tugget i (trä)apporteringen, så det är rätt bra ändå.

På det hela stora taget går det stadigt framåt alltså!