Häromdagen hade jag ett sällsynt dåligt träningspass. Otroligt skönt att de passen verkligen är sällsynta. ;)
Mycket var bra fast rutanträningen var urkass. Jag var oplanerad och lyckades med att 1, kasta en boll HÅRT på Tasslas nos så hon skrek (och lilltjejen blev så klart jättestressad fast jag fort som 17 började leka och försökte leka bort den där känslan) och 2, träna på ”hitta rätt punkt” och ”vänd på en femöring” samtidigt så det inte blev någonting alls med något av det … Till på köpet lyckades jag bli irriterad vilket typ händer nästan aldrig numera och så gav jag mig inte heller utan fortsatte att försöka igen och igen. Till slut hade jag en hund som var osäker, vände sig mot mig och sprang kors och tvärs i rutan och försökte fatta vad den dumma matten menade. Då bröt jag, gjorde några roliga apporteringsövningar och sedan åkte vi hem.
Jag kände mig SÅ dum och klantig och hade värsta dåliga samvetet och när jag ondgjorde mig över min egen dumhet så kommenterade Mia det så här: ”Ibland är man en klantröv men nästa gång går det bättre.” Underbar kommentar och precis vad jag behövde höra, för jag började förstås skratta.
Sedan vände jag mig till snillena och bollade en plan för hur nästa runtapass skulle vara. Så här blev planen:
1. Springa rakt igenom rutan till utlagd leksak.
2. Springa genom rutan med kast över huvudet.
3. Springa till target i rutan till rätt punkt.
4. Shejpa rätt punkt med och utan target.
5.Träna NU utanför rutan på långt håll. (NU betyder snurra på stället och blir en snygg femöresvändning i luften när hon springer ifrån mig).
6. Sätta ihop NU med hitta rätt punkt.
Jag höll mig i princip till planen.
Idag tog jag ruta och hund och gick hårt ut med att lägga en synlig boll på rätt punkt i rutan. Tassla sprang som en illdåre och högg den. Medan vi lekte oss tillbaks till startpunkten (30 meter bort) så smusslade jag ner bollen på punkten igen. Skickade på nytt och även nu sprang hon i galet tempo. Därefter lekte vi oss tillbaks igen och jag skickade nu utan boll och belönade med boll över huvudet på henne. Lika fint tempo och superbra riktning.
Sedan ställde jag henne på rätt punkt, kommenderade NU och repeterade det en si så där fem – sju gånger. Flyttade mig själv längre och längre bak. Det funkade fint. Hon stod kvar på stället och snurrade precis där.
Jag hoppade över targetträningen för den behövdes inte. Istället skickade jag henne från tre meter och kommenderade NU på rätt punkt. Det funkade först. När jag sedan ökade avståndet som hon skulle springa med några meter så började hon svänga åt andra hållet istället (NU betyder snurra åt vänster).
Då plockade jag ut NU ur rutan och började gå lite och bad Tassla att skutta iväg framför mig, när hon började kuta ifrån mig så sa jag NU. Och där trillade polletten ner och plötslig förstod hon att det gick att kombinera att springa ifrån mig och snurra på kommando. :)
Så jag var våghalsig och tog in det i rutan igen, på hyfsat kort avstånd, men ändå tio meter, och hon gjorde det PERFEKT två gånger i rad. Därefter slutade jag med dagens rutanpass.
Det ska sägas att jag inte gjorde allt det här i rad. Jag växlade med fotgåendeträning samt vila på filten (medan jag tränade Totte). Så jag var duktig även där! :)
Ordningen är återställd. Jag gick från klantröv till superbästa tränaren på ett par dygn. Hahaha … inte illa … :D
Och vad GÖTT det är att ha en hund som är bra grundtränad! Det kan gå så fort att fixa till saker och ting då. )Fast vi ska förstås fortsätta att träna detta väldigt strukturerat ett tag till).
