Idag har jag varit i Borlänge och tränat med Sofia och hennes två charmtroll Ada och Doris. Vi har aldrig träffats förut utan bara blivit kompisar på facebook men nu när jag är i Dalarna så tänkte jag att jag skulle passa på att träffa henne IRL. Det kändes lika bra som på fejan och det tog oss fem minuter innan vi med liv och lust var igång med träningen. :)

Jag hade bett Sofia kommendera mig genom eliten så sagt och gjort. Det var en VÄLDIGT svår plats vi tränade på, verkade det som, för båda våra hundar verkade rätt miljöstörda. Vi var på en idrottsplats med massor fotbollsmål och både bakom oss och vid sidan spelades fotboll. Dessutom verkade det finnas en del dofter i gräset – eller så var nosandet bara en osäkerhetssignal.

Jag lärde mig massor av dagens träning. En är verkligen att jag måste fundera över hur jag värmer upp. Jag behöver dels få Tassla väldigt nära mig och att hon ”trycker på” i fotgåendet och dels måste jag dra upp henne – för då får hon ett bra självförtroende. Idag värmde jag upp minimalt – några minuter – och det kan jag inte göra i en sådan svår miljö. Jag måste leka och träna en längre stund.

Fotgåendet var så dåligt som det verkar vara i tävlingssammanhang, värre än sist vi tävlade till och med. Jag tror hon stundtals typ gick på promenad och i stegförflyttningarna hamnade hon bakom mig, lite smygande så där som jag absolut inte vill. Konstigt nog så glimtade det till inemellan och då gick hon fint. Intressant nog blir det inte sämre ju längre jag går – och DET känns i alla fall bra!

Dessutom behöver vi:

Störningsträna rutan på stora fält (och koner som stör lite längre bort tex). Hon sprang in i rutan från fel håll – på 3:e försöket. ;) Men det var ju bra att hon faktiskt hittade den …

Bestämma mig för hur mina signaler ska se ut i apporteringsdirigeringen. De liknar just nu signalen från rutan så Tassla provade att leta efter en ruta … Generalisera konskick och efterföljande övning. Så hon inte tror att alla konskick betyder rutan.

Ha en mycket bättre momentrutin inför Z:at. Två av tre skiften fel idag. Jag upplevde det som att hon inte visste vad vi höll på med.

Jobba vidare med metallen som idag gått tillbaka till att var usel. Hon tappade den. Två gånger. Farten ut var super – fast lite väl hög för hon sprang förbi nästan en meter innan hon vände …

Vittringen var svår för pinnarna försvann i gräset – bra att träna på. Tassla tog förstås rätt fast hon gick över en gång först. Ingången var dålig och hon satte sig snett.

Men inkallningen med ställande och läggande var riktig bra. Jag gjorde iofs ett dubbelkommando i ställandet men … Farten var urfin och läggandet super!

Och sedan gjorde jag två skiften i fjärren på 15 metershåll. Det första – sitt från ligg, låg hon kvar på första men då jag drog till med ett dk inklusive handtecken så satte hon sig helt perfekt. Sedan gjorde vi ett stå från sitt och var helt perfekt – inte en framtass rörde sig. Då fick hon bollen.

Sofia och jag bara skrattade efter vår träning, hennes vovve var också miljöstörd och hon kände inte igen henne riktigt. Dessutom skulle Sofia inte bara kommendera mig utan även hålla reda på Totte – stundtals ylande – samtidigt, snacka om störningar.

Detta träningspass skulle nog kunna få vem som helst att tappa tron på sin egen förmåga men det var verkligen inte så jag kände. Jag kände bara ”ok, här är vi nu, nu jobbar vi på bara”. Det känns liksom bara bra att var igång! Och Tassla kom igång igen efter den låga känslan i fotgåendet – hon jobbade glatt och entusiastiskt med rutan trots att den gick tokfel till exempel.

Det enda som får mig att vackla är det där fotgåendet. Jag FATTAR inte att det är en sådan skillnad. Vad gör jag som gör att det blir så här??? Igår när jag tränade så var det i och för sig lite vingligt – och jag tillskriver det vinglandet att jag trampade på henne häromdagen. Då går alltid fotgåendet tillbaka. Men ändå. När det gäller fotgåendet så sätter det sig på mitt självförtroenden. Jag måste verkligen skaffa hjälp när det gäller det där.

Men annars så. Annars är vi på G!