Jag försöker få in ett par tillfällen med träning på två nya eller nästan nya platser varje vecka nu. Denna vecka var det träningstävling i tisdags på helt nytt ställe och idag vara jag en sväng på en närliggande brukshundsklubb som hade tävlingar och hängde lite där. Dels parkerade jag mig själv och Tassla som publik och dels så tränade jag lite i miljön.

När jag är så där i en tävlingsmiljö och inte själv ska tävla försöker jag vara väldigt hänsynsfull, förstås. Jag håller mig lite avsides eller tränar lite diskret där andra värmer upp, så länge det inte är många som trängs. Idag tränade jag en del när det var lunchpaus – då kan jag ju inte störa många tänker jag.

Första träningspasset gjorde jag ingångar på plan där jag flyttade mig runt en gräsplan och gjorde ”ingångar”. Det gick jättebra, jag kunde gå längre och längre och Tassla svarade fint på lekbelöningen. Hon kändes pigg, glad, taggad och obrydd av miljön.

Lite senare gick jag lite avsides och tränade på några olika moment, gjorde en liten kedja och försökte lägga in en fjärr när hon var trött. Under den träningen hände det något. Intill den lilla planen stod det några husbilar uppställda. Utanför och inuti dem fanns det hundar, som med jämna mellanrum skällde ganska högt. Tassla blev direkt lite flackig med blicken och hon reste sig även upp från ett ligg och såg ut som att hon ville gå därifrån. Jag tror jag underskattade kraften i den där störningen och borde ha lekt som 17 och gjort lite fartlekar och korta små roliga övningar som hon är väldigt säker på men jag tränade mest på, i och för sig med mycket belöningar men de ”tog” liksom inte så bra.

Hon gör allt, det är inte det. Men hon tappar liksom gnistan. Och tempot. Och jag vill ju förstås att hon ska vara glad och självsäker, inga andra känslor när vi tränar!

Sedan började jag IRRITERA mig (WHAT?!?) på att hon är så himla kinkig med att jag råkar komma nära henne med skon. Jag måste göra ännu mer ”komma nära-träning” med henne och så behöver jag skärpa mig med mina kläder igen. Jag har börjat bli lat. Men med shorts eller tighta byxor och med mina ”five-fingersskor” så vågar hon hålla sig närmare – och om det hjälper oss så bör jag nog se till att just nu ta den hjälpen.

Hur gick då fjärren på slutet, när jag hade en trött (det var varmt också!) och lite flåsig hund som var berörd av miljön? JO den gick bra! Två skiften gjorde hon fel (satte sig på ett ligg och la sig på ett sitt) men ingen låg känsla och några fina med helt låsta framben.