Jag har drabbats av sorg och helt kommit av mig i allt.

Det som jag har längtat efter och sett fram emot i sommar, olika roliga hundaktiviteter som tex ett läger med Talanggänget i helgen (som jag verkligen, verkligen både längtat efter och behövt), har fått bokas av. Visst finns det kvar andra saker men just nu ser jag på livet genom ett grått filter.

Ovanpå det blev Tassla sjuk häromdagen. Efter tre dagar med blodiga diaréer spenderade hon en dag på djursjukhus med dropp. Därefter blev hon piggare men hon är inte bra.

Tassla var fruktansvärt rädd under veterinärbesöket och när de skulle sätta nål skrek hon rakt ut och försökte gömma sig i min famn. Hon klättrade upp på min rygg och försökte fly ut ur rummet. Jag lyckades hålla mig hyfsat lugn och en mer erfaren sköterska tillkallades och kunde hjälpa till så nålen blev satt.

Tack o lov för att Tassla är så bra burtränad så det verkar som att själva vistelsen där funkade bra. Men jag tyckte det var konstigt att det inte togs något blodprov. Så jag ringde och bad dem ta det (för att kunna se om det är någon infektion – det är väl bra att utesluta det?) men fick svaret att ”det bedömer veterinären” och ”då blir det dyrare”. Jag skiter för fan i om det blir dyrare vilket idiotsvar!!! Jag bad dem dock att ta det för att jag ville det.

När husse hämtade Tassla hade de inte tagit det. Hur tänkte dem? Eftersom hon är så trygg i miljön så åker vi gärna dit några dagar senare och gör om det, eller??? Jag är så arg att jag vill ringa och skrika men det kommer jag naturligtvis inte göra för det blir ingenting bättre av.

Tassla har varit pigg idag, avföringen hänger fortfarande inte ihop och i slutet på promenaden idag (som blev lite för stirrig ett tag) så droppade det återigen ljusröd vätska när hon satte sig för att bajsa.

Jag känner mig maktlös och jävligt ledsen. :(