Efter helgen är det några saker som känns särskilt viktiga att ta tag i. Dels är det sådant som rätt och slätt ska förbättras och dels är det sådant som jag helt enkelt vill träna om.
TRÄNAS OM:
Rutan. Det ska vara konerna och inte banden som ska vara markörerna för rutan. Dessutom; jag måste träna in elitens högerruta bättre – för då tycker Tassla det är jättesvårt att vända på mitt ”nu”. Hon vill gärna svänga i rutan åt höger – dvs åt det håll jag står – men ”nu” betyder att hon ska sno sig om åt vänster. Så småningom ska jag lära in ett kommando för högersnurr också, men det får vänta.
Apporteringsdirigeringen. Jag har varit inkonsekvent och rörig i hur jag har kommenderat och pekat mot apporterna. Ibland säger jag ”höger” och pekar snett åt höger, ibland pekar jag rakt ut åt höger (som vid rutanskick) och det blev tydligt vid träningen i söndags, då det stod en ruta åt det hållet jag pekade åt. Tassla sprang till rutan, inte till apporten … Ibland säger jag dessutom ”apport” när jag pekar … Nu har jag kommit på hur jag ska göra istället. Jag har armarna längs med sidorna och pekar med bara handen åt det håll hon ska. Har redan börjat lära om det. Hon får stå vid konen, jag pekar, så fort hon kikar åt rätt håll säger jag ”ja” varpå hon spurtar ditåt. Smarta hunden fattade så klart hur snabbt som helst. Nu ska vi bara nöta på och sedan ta bort att hon kikar först. Hon ska ju springa direkt på min signal.
Platsliggningen. Hon ska få ligga på positiv förväntan istället för som nu, på lugn. Jag har börjat med att hon ligger och stirrar mot en boll som jag placerat fem – tio meter bort medan jag står bakom henne. När hon ligger helt stilla och tittar rakt fram med öronen spetsade skickar jag henne. Ska utveckla det där till att hon ska ha förväntan åt det hållet jag går och gömmer mig.
FÖRBÄTTRAS (viktigast just nu):
Fotgåendet. Vet inte vad jag ska rikta in mig på men tror det först och främst handlar om att utveckla det där språket; dvs jag måste vara konsekvent i hur jag rör mig. Jag kommer ta hjälp med detta, en första tid är inbokad. Det känns som att detta är ett moment som vi verkligen kommer att utveckla under hela vår tränings- och tävlingskarriär. En lång resa med delmål. Måste nog ta och göra en långsiktig plan där jag skriver upp delmålen, annars känns det så oändligt och ospecifikt.
Ingångar med utgångsställning: Träna ingångar i olika tempon och ändå få raka sättanden. Aldrig släppa igenom snea sättanden!
Ingångar med apporten: Hålla utan att tugga är ett måste. Det är så onödiga poängavdrag. Jag står just nu med en leksak som dinglar framför nosen på henne medan hon gör ingången och håller hon hårt får hon ta den, tuggar hon åker leksaken bort. Dessutom får hon röra sig bredvid mig med apporten i munnen, i olika tempon och sedan göra ingångar därifrån. Tuggar hon försöker jag sno pinnen. Eller så retas jag i största allmänhet.
Vittring: Ta pinnen på första övernosningen. Jag står nära pinnarna, Tassla sitter nära när hon börjar och så fort hon visar minsta tecken på att direkt ta rätt så belönar jag rakt över henne ner på pinnen typ, med klick och godis eller boll. Varvar det med att göra hela momentet. Hon får belöning även för att ta rätt pinne även om hon nosat över den första gången men då mest ett stillsamt ”bra” och lite klapp och eventuellt en liten, torr godisbit. ;) Funkar urbra.
Metallapporten: Från och med nu så ska ju metallapporten bara göras i samband med hopp över hinder, vilket är bra. Tassla gillar att hoppa och håller hårdare i metallen då. Men vi tränar på med att hon apporterar en massa olika saker och att jag blandar in metallen och att hon får tokbra belöningar. Så småningom kan detta bli en utmaning att få ihop med att hon inte ska tugga i ingången – ju mer uppdragen hon är desto lättare kommer tugg. Men jag får helt enkelt stegra träningen så att de olika delarna sedan går att kombinera.
Ställandet och läggandet i inkallningen: Ja, jag vet, vi sliter med det här momentet och får så lite resultat. Men jag har hört att det hjälper att man faktiskt tränar. Ofta och smart. ;)
Fjärren: Länga avståndet. Så fort jag kommer ut på över tio meter så blir hon tveksam. Jag gör ett skifte i taget med massor belöning när hon klarar det.
Transporter: Återigen så måste jag variera var jag tränar, för mina transporter på kända platser är faktiskt väldigt bra.
På ”förbättralistan” är det ju inga nyheter, det är ju samma som stått där det senaste året, typ. ”Träna om-listan” är lite mer nyheter och känns på sätt och vis roligare att kasta sig över. Idag gjorde jag ett kort pass där vi fick med både platsliggningen, ställandet och läggandet i inkallningen, fjärr, ingångar med apporten och apporteringsdirigering. Allt gick framåt utom ställandet i inkallningen, jag är bara inte nöjd med det vi gör, det går för lite framåt. Men jag ska jobba på lite till med samma metoder som jag gör nu, innan jag byter igen. Ibland kan det faktiskt vara så där, man måste traggla lite på samma nivå innan det lossnar.
Men jag är ju ruggigt bortskämd med en hund som fattar rasande fort – nånting ska vi väl ha som är lite svårare. ;)
Fast nu tror jag Tassla är på väg in i löp. Och jag måste komma ihåg hur hon blev framför allt efter förra löpet – seg, låg och osäker. I det läget är nyinlärning inte det lättaste och kanske ska vi heller inte ägna oss så mycket åt det då, för hon mår ju uppenbarligen sådär då. Vi får se, det kan ju bli annorlunda denna gång.
