Bye, bye Talangtruppen

Nu är vårt äventyr i Talangtruppen över för denna gången. Vi kom inte med i nästa trupp, vilken inte var någon överraskning utan tvärtom helt väntat.

Redan på Landskampen i den återkoppling jag fick där av ledningen så sa de, indirekt, att jag inte skulle få en plats i nästa trupp. De vinkade bye, bye på ett väldigt trevligt sätt genom att säga saker som att ”ni har verkligen utvecklats under det här året” och ”vi hoppas får se er glänsa på SM framöver” och samtidigt inflika saker som att ”det ska vara rotation i gruppen” och ”vissa behöver ju inte truppen för att komma vidare” och så vidare. Det var ett bra och varsamt sätt att kicka ut någon på. ;)

Visst finns det en liten känsla just nu av att bli bortvald som inte är helt behaglig. MEN det ska vara cirkulation i gruppen, det är den första info man får som deltagare, och de plockar ut och in folk vid varje ny ansökningsperiod. Både de som ”behöver växa till sig” och de som är ”riktigt bra” plockas ut, enligt ledningens egna uppgifter. Målet är ju att många ska vilja bli riktigt bra – finns det ett stort bra gäng som satsar allt högre så kommer alla bli bättre, även de i toppen kommer höja sig och på så vis vill man närma sig att Sverige blir bäst i världen igen.

Bra tanke tycker jag. Och det har varit väldigt stimulerande att få så många nya roliga vänner som tränar på så hög nivå, det är det absolut bästa med gruppen. Det och att få prova göra den där superroliga Landskampen var verkligen GULD.

Mitt tips om du har höga ambitioner och vill komma långt är ”sök”!

Men nu är jag faktiskt, och det är alldeles sant, lite lättad. En negativ grej med det här sammanhanget var nämligen att jag började få prestationsångest igen. Jag har slitit hårt för att jobba bort den och den hade i princip försvunnit, vilket jag är väldigt, väldigt glad för. Men den kom åter med deltagandet i denna grupp tyvärr. Och den känslan går fett bort! Jag har nämligen numera som en livsregel att jag vägrar låta mig definieras genom andra. Om man hela tiden lever sitt liv och låter andras bedömning av en bestämma ens värde så är man illa ute tror jag. Jag säger inte att det är enkelt (det har det inte varit/är det inte för mig!) men det är min strävan att hela tiden vara fri från det. Jag vet mitt värde. Punkt. Slut.

Så JUST NU är det bra för oss att få pilla lite ifred, och att inte ha känslan av att hela tiden bli bedömd. Vi är på en resa som ska vara länge, det måste ju vara roligt först och främst och jag vet ju vart jag vill. Och dit kommer jag komma (om vi får vara friska!) oavsett Talangtruppen förstås. Jag är ju ärligt talat väldigt resursstark och tränar ju för några av de bästa tränarna i Norden. Men jag är glad och tacksam över att vi fick vara med om det här äventyret – som har stärkt oss i vart vi vill – och jag är superglad för alla fina vänner jag har fått under det här året. Ni är det bästa med det här året, utan tvekan, och er har jag ju kvar! <3

Nu går vi vidare med lite mindre känsla av press, det blir bra. :)