En månad kvar till tävling. Tjoho! Vår elitdebut. Jag är redan nervös. ;) Råkade titta på anmälningslistan, som tidigare bestod av typ fem pers som jag känner och nu består av 11 jääätteduktiga ekipage (bergis, jag känner inte alla i och för sig men …). Och blev skitnervös. Vad ska vi göra där bland alla duktiga liksom?
Men sen kom jag ju på att det kvittar ju hur duktiga de andra är! Att de är där har ju inget med mig att göra. Jag är ju bara där för min och Tasslas skull och vi tävlar ju inte mot någon annan utan bara mot oss själva. Nån gång i framtiden ska vi tävla mot andra, det tror jag nog, men inte nu så klart!
Så då blev jag lite lugnare och nu är jag bara gladnervös. ;)
Läget just nu är att känslan är helt otroligt bra. Åh får vi bara med oss den in på plan så kvittar det hur momenten går!
Momenten är det lite pill kvar på, som vi måst fila på till tävlingen. Som att vi inte på flera månader gjort en hel inkallning med ställande och läggande. Och att rutan fortfarande är osäker. Och att konskicket inför dirigeringsapporteringen är tveksamt. Och att vi inte har några stegförflyttningar i fotgåendet. Och Z:at har ju kapsejsat.
Haha, det här var inte alls tänkt som ett sänkande ”tänk vad ofärdiga vi är”-inlägg! Men vi har inte allt på plats och måste nog ha lite tur om vi inte ska dra med oss några nollor. Det är ok. Vi ska ut och prova ju.
Istället kan jag ju götta mig åt det som känns bra. Fjärren! Hoppapporten! Känslan i fotgåendet! Vittringen! Dirigeringsapporteringen! (ok lite skör men ändå) Transporterna! Sitt i grupp! Och nääästan inget tugg på apporterna i ingångarna! ;)
Älskar att ha ett mål att träna inför, det gör mig till en 1000 gånger mer fokuserad och medveten tränare. Har inbokat en massa träningar (så många det går att få till med allt som händer nu) men fram för allt så handlar det inte om kvantitet utan att det blir kvalitet när vi väl kommer iväg.
Nog ska jag kunna fila till lite av det där som inte funkar 100 nu så vi har en lite högre lägsta nivå också, det är ju ändå en månad kvar. Det känns ruggigt kul hur som helst! Och spännande. Bor en liten fjärilsfarm i magen nu.
foto Malin Karlsson
