Sedan i somras har jag försökt ha fokus på att vårt fotgående ska ha den där goa känslan med tryck och tempo och självförtroende. (Eller det är väl det jag har försökt i två år :) men nu vet jag ju att jag kan få fram det på tävling.) Den senaste tiden har vi dessutom växlat upp tempot.

Och nu har det faktiskt förändrats och förbättrats. Jag går bestämt och rätt snabbt och Tassla pinnar på med stort engagemang. Vissa detaljer är hopplöst efter, men jag låter de vara rätt mycket för jag vill ha den där känslan av tryck och självförtroende riktigt stabil först.

Visserligen har vårt nya, lite högra tempo gjort att vi har svårt att bromsa :) både i svängar och halter. Men vänstersvängarna börjar bli fina, hon vinklar ursnyggt och hon håller blicken hela vägen igenom, oftast. Högersvängarna skrattade jag högt åt i går då hon liksom sladdade sig igenom dem … Men hon börjar i alla fall få lite bättre position på framkroppen. ;)

Halterna har blivit sämre så tillvida att hon har börjat sätta sig långt ut ifrån mig, lutandes utåt – japp – belöningsförväntan riktad mot min armhåla … Hon sätter sig rätt fort men jag  gör rätt mycket dubbelkommando i halterna som ska bort.

Även våra förflyttningar mellan momenten har blivit mer engagerade (vi har jobbat mycket på den biten) och så har vi det där med Z:at.

Tassla har en mycket god ordförståelse. Hon har alltid haft lätt för att lära sig ord – och jag började ju också direkt med det när hon var liten. Men i och med den förhöjning av attityd som allt fotgående nu fått så har Z:at kraschat och det med besked.

Hon gör i och för sig skiftena med en väldig fart! ;) Men inte är de rätt inte … Det har helt enkelt blivit för svårt för henne att lyssna på vad jag säger när hon är så ”gasad”. Tänker ta in träningen i leken istället. Tokleka och byta mellan kommandona, med henne framför mig och sedan flytta in dem vid sidan när det funkar.

Idag var Åsa snäll och filmade vår fotträning. Märkte att jag faktiskt saktat ner lite redan, men jämfört med hur jag gick förut så är det fortfarande snabbt. Största utmaningen nu är att hon fått för sig att helt följa mina armar, hon tror att det betyder att vi ska svänga åt höger när jag pendlar framåt med vänsterarmen …